Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
65
vara Leontes och miss Merry Paulina, och vi skola stå
på hvar sin sida om dig. Vår drägt har mindre att be-,
tyda», tilläde han skrattande, »det kommer att bli så
mycket mer Shakespeariskt, om Leontes ser ut som Na-
poleon och miss Merry som en gammal mö i våra dagar.»
Och Hermione valdes således, i det alla voro ense
om, att åldern icke hade något att betyda; men Gwen-
dolen yrkade på, att man icke skulle låta det förblifva
vid blott och bart en tablå, utan att scenen åtminstone
skulle spelas så långt, som till dess musiken uppstämmes
såsom en signal för henne att stiga ned och skrida fram-
åt, i hvilket ögonblick Leontes, i stället för att omfamna
henne, skulle falla på knä och kyssa fållen på hennes
klädning, hvarefter ridån skulle falla. Förmaket med
sina flygeldörrar var särdeles lämpligt till skådeplats. Hela
huset och bytimmermannen Jarrett voro sysselsatta med
förberedelserna till ett sällskapsnöje, som, derför att det
var en efterhärmning af skådespelarekonst, hade all ut-
sigt för sig att lyckas, enär vi ju genom en gammal fabel
veta, att en efterhärmning ofta kan räkna på mer fram-
gång än originalet.
Grvvendolen hade sin särskilda grund att med glädje
motse detta tillfälle, ty hon visste, att herr Klesmer åter
var på Quetcham, och hon hade dragit försorg om, att
han också skulle blifva inbjuden.
Herr Klesmer kom. Han var vid sitt fridfulla, tyst-
låtet förnöjda lynne, satt och såg på i upphöjd ro och
besvarade hvarje tilltal med välvilliga, mer eller mindre
tydligt utsagda, enstafviga ord — lik en, den der tåligt
bär sitt kors i en af dilletanter hvimlande verld, eller
som ett lejon, som med största försigtighet rör sina tas-
sar för att icke krossa en krypande, pipande liten råtta.
Allt aflopp förträffligt och efter förväntan, tills en
tilldragelse inträffade, som försatte Gwendolen i en oför-
utsedd sinnesrörelse. Hur det gick till, var i begynnelsen
en gåta.
Hermione-tablån gjorde dubbelt uppseende genom sin
olikhet med allt, som förut framstälts: den lyckades full-
komligt, och ett bifallssorl hade så småningom tystnat,
Daniel Deronda, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
