Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
67
»Min Gud! Jag hade aldrig vetat, att det fans nå-
gon tafla bakom panelen. Har ni vetat det?»
»Nej, hur skulle jag det kunnat? Något excentriskt
infall af en eller annan i earlens familj för länge sedan,
kan jag tro.»
»Så ytterst ohyggligt! Stäng för all del dörren.»
»Var dörren stängd? Det är mycket underbart.
Det måste vara andar.»
»Men här är intet medium tillstädes.»
»Hur vet ni det? När sådana saker hända, måste
vi antaga, att ett sådant verkligen finnes här.»
»Men dörren var inte stängd. Det var sannolikt
den plötsliga dallring, hvari luften försattes genom det
starka pianospelet, som gjorde att den flög upp.»
Denna förmodan framkastades af mr Gascoigne, som
bad miss Merry, att, om möjligt, söka få tag i nyckeln.
Men denna benägenhet, att på ett naturligt sätt för-
klara den hemlighetsfulla tilldragelsen, ansågs af mrs Vul-
cany för opassande hos en andans man, och hon anmärkte
med dämpad röst, att mr Gascoigne alltid i hennes tycke
varit litet för verldslig. Emellertid kom nyckeln till rätta,
och prosten vred om den i låset med ett nästan förar-
gelseväckande, rationalistiskt eftertryck, som om han ve-
lat säga: »nu skall dörren nog låta bli att springa upp
igen», och derpå stack han, till yttermera visso, nyckeln
i fickan.
Gwendolen kom för öfrigt snart tillbaka, efter allt
utseende i sin vanliga lifvade sinnesstämning och fast
besluten att, så vidt sig göra lät, icke låtsa om den märk-
liga förändring, hon företagit med Hermiones roll.
Men när Klesmer sade till henne: »Vi ha att tacka
er, för det ni beredt oss en ständigt stegrad njutning.
Ni hade inte kunnat välja ett skönare stycke plastik»,
flög en rodnad af glädje öfver hennes ansigte. Det be-
hagade henne, att såsom hans verkliga mening tolka,
hvad som blott var en af finkänslighet förestafvad för-
ställning. Han anade, ~att det var pinsamt för henne att
hafva ådagalagt en så våldsam ångest, och ville, att hon
skulle tro, att han tagit det för ett skickligt utförande
af en roll. Gwendolen inbillade sig, att han nu var sia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
