- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
71

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71
SJUNDE KAPITLET.
Det första tecknet, att en snöstorm oförväntadt var
i annalkande, liknade det genomskinliga, hvita moln, som
endast tyckes ännu mer förhöja himlahvalfvets högblå
färg. Anna kände till Kex’ hemliga kärlek till Gwendo-
len, ehuru han för första gången i deras lif icke sagt
henne något om, hvad han mest tänkte på, och endast
tog det för gifvet, att hon visste det. För första gången
kunde Anna heller icke säga Rex, hvad som ständigt
föresväfvade hennes själ. Kanske skulle hon i hemlighet
hafva varit bedröfvad öfver, att han så snart kommit
derhän att fråga mer efter en annan än efter henne, om
icke denna känsla fullständigt undertryckts af tvifvel och
oro för hans skull. Anna beundrade sin kusin, skulle
med okonstlad uppriktighet hafva sagt: »Gwendolen är
alltid mycket snäll mot mig», och ansåg det för en helt
naturlig sak, att hon fullständigt skulle underordna sig
sin kusin; men hon betraktade henne med en blandning
af fruktan och misstroende, med den förbryllade blick,
hvarmed hon skulle hafva betraktat något sällsamt och
skönt djur, hvars beskaffenhet var en gåta för henne
och angående hvilket hon alls icke kunde vara säker på,
huruvida det icke kunde hafva lust att stilla sin hunger
genom att uppsluka alla de små djur, som voro hennes
synnerliga favoriter. Och nu kände sig Anna nedtryckt
af den förkrossande öfvertygelsen, som hon icke vågade
uttala, att Gwendolen aldrig skulle bry sig om Rex. Hvad
hon sjelf ömt älskade och vördade, hade alltid tyckts
vara likgiltigt för Gwendolen, och det var lättare att
föreställa sig, att hon skulle försmå Rex, än att hon
skulle besvara hans kärlek. Och stackars Rex? Pappa
skulle vredgas på honom, om han finge veta, hur det
stod till. Och onekligen var han också för ung för att
förälska sig på detta sätt, och hon, Anna, hade förestält
sig, att det skulle dröja många, många år, innan något
sådant inträffade, och att hon skulle komma att sköta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free