Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
73
»Åmnar du begagna hans häst?»
»Det vet han, att jag alltid gör, så ofta jag kan.»
»Låt för all del inte Gwendolen rida efter hundarne,
Rex», sade Anna, hvilken hennes farhåga förlänade en
siarförmåga.
»Hvarför inte?» sade Rex med ett litet retsamt
småleende.
»Pappa och mamma och tant Davilow önska alla-
samman, att hon inte skall göra det. De anse det inte
passande för henne.»
»Hvarför tror du, att hon skulle vilja göra något
opassande ?»
»Det händer stundom, att Gwendolen intet det minsta
bryr sig om, hvad andra säga», sade Anna, som blef-
litet ond och derför också litet djerfvare.
»Då lär hon inte heller bry sig om, hvad jag säger»,
svarade Rex, i det han elakt nog gycklade öfver den
stackars Annas ångest.
»O, Rex, jag kan inte uthärda det. Du kommer
att göra dig olycklig.» Och Anna brast i gråt.
»Nannie, Nannie, hur i all verlden är det fatt med
dig?» sade Rex, litet otålig öfver att blifva uppehållen
på detta sätt med hatt på hufvudet och piska i handen.
»Hon kommer inte att bry sig om dig en smula —
jag är säker på, att hon aldrig kommer att göra det!»
sade det stackars barnet sakta och snyftande. Hon hade
förlorat all sjelfbeherskning.
Rex rodnade och skyndade från henne genom för-
stugudörren, och hon stod qvar der med det smärtsamma
medvetandet att gagnlöst hafva ådragit sig hans ovilja.
Han tänkte på hennes ord, medan han red framåt
vägen; de väckte hos honom den obehagliga känsla, som
ogynnsamma spådomar alltid väeka, till och med när man
skrattar åt dem; men han fann snart den förklaringen
för dem, att de härrörde från lilla Annas kärlek till ho-
nom, och det begynte göra honom ondt, att han nödga-
des rida bort utan att lugna henne. Hvarje annan känsla
rörande detta ämne utplånades likväl af en seg tro, som
var motsatt hennes och som beledsagades af en ny före-
sats att bevisa, att han hade rätt. Denna visshet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
