Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
ytterst lifvade sinnesstämning, som föregår en jagt och
som består deri, att man känner något liknande’en kom-
bination af häst och hund samt en njutningsrik tillsats
af sällskapslifvets fåfängligheter äfvensom medvetandet af
cn centaurkraft, som tillhör menskligheten.
Rex skulle ännu mer hafva rönt denna känsla, om
han kunnat förblifva i G-wendolens närhet och icke sett
henne ständigt upptagen af bekanta eller betraktad af
personer, som ville göra hennes bekantskap, alla på el-
diga hästar, som ilade fram och tillbaka och stampade i
marken.
»Gläder mig att se er här denna vackra morgon
miss Harleth», sade lord Brackenshaw, en medelålders
pär, aristokratiskt vårdslöst klädd i en fläckig, ljusröd
jagtrock, och begåfvad med ett öfverlägset lugn i sitt
sätt som icke ens en hotande syndaflod skulle kunnat
rubba. »Yi komma att få en utmärkt jagt i dag. Det
ar skada, att ni inte följer med. Har ni någonsin för-
sökt, att med er lilla brunte sätta öfver ett dike? Ni
skulle ju inte vara rädd för det, eller hur?»
»h»ej, inte det minsta», sade Gwendolen, och detta
var sant; hon var aldrig rädd för något, när hon var i
sallskap med folk. »Jag har ofta låtit honom sätta öf-
\er ett staket och ett dike, i närheten af. . .»
»Ah, ursäkta», sade helt säfligt hans hemlighet, som
sag, att något föregick, som måste afbryta samtalet, och
i det. samma han red bort, stod Rex just i begrepp att
med sin lilla, beskedliga krake rida fram till Gwendolen,
lundarne gåfvo hals och hela jägarskaran, liksom bort-
ryckt af en hvirfvelvind, satte sig i rörelse, Gwendolen
jemte alla de andra, utan att yttra ett ord till Rex,
vilken, utan att ett ögonblick besinna sig, följde efter.
Gunde han låta Gwendolen rida allena? Under andra
omständigheter skulle han funnit ett nöje i den snabba
naten, men för ögonblicket var han liksom litet för-
bryllad till följd af det hinder, som lagts i vägen för
hans atrå att förklara sin kärlek och i stället erhålla en
motsvarande förklaring, och han kunde icke genast med
god smak hängifva sig åt ett helt annat slags jagt, åt-
minstone icke med medvetandet att sitta på sin fars gråa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
