Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippare, ou i sitt slag ganska god häst, men af stadgad
ålder och med presterliga vanor. På sin lilla eldiga
brunte red Gwendolen i jembredd med de främsta och
kände sig lika trygg som en odödlig gudinna, i det hon,
i fall hon verkligen tänkt på möjligheten af någon fara,
doek i sitt innersta hjerta hyste den fasta förtröstan,, att
ingen olycka skulle hända henne. Men hon tänkte icke
på& någonting sådant, och ännu mindre på att hennes ku-
sin kunde löpa någon fara. Om hon tänkt på honom,
skulle det förefallit henne komiskt att föreställa sig ho-
nom, hur han småningom blef allt längre och längre efter
och ’såg sig om efter luckor i häckarne; en vacker, rask
yngling utan tvifvel, så hetsig och ifrig, som trots någon
ung stöfvare, men liksom genom en ond trolldom fast-
naglad på ett styfbent, presterligt ök, skulle han på ett allt-
för oemotståndligt sätt hafva retat hennes skrattlystnad,
hvilken hon skulle gifvit efter för, utan att tänka på
den förödmjukelse, som derigenom beredts honom. Men
Gwendolen var mera fallen för att tänka pa dem, som
sågo henne, än på dem, som hon icke kunde se, och
Rex var snart så långt bakefter, att hon, om hon ock
sett sig om, icke kunnat varseblifva honom. fy med
bedröfvelse måste vi meddela att, medan han, sökande
efter en lucka i häcken, red framåt på en nyligen. repa-
rerad väg, Primrose föll, bröt sina knän och oafsigtligt
slungade Rex öfver hufvudet på sig.
Bn grofsmeds son, som också följde med jagten un-
der ogynsnsamma förhållanden, nämligen till fots, befann
sig lyckligtvis bland de eftersta och varseblef det miss-
öde, Rex råkat ut för. Han skyndade fram för att hjelpa
honom, hvilket var högst nödvändigt, ty Rex var till hälften
bedöfvad, och hans återuppvaknande till full sans egde rum
under form af smärta. Vid detta tillfälle visade sig Joel
Dagge som den nyttigaste bland alla menniskor, nämligen
den, hvars kunskaper äro de, som för tillfället af behof-
vet påkallas; han visste icke allenast ganska väl, hur det
var fatt med hästen och hur långt de voro från närmaste
krog och från Pennicotes prestgård, utan kunde ock för-
säkra Rex, att hans skuldra bara var en snrala ur led,
samt erbjuda honom sitt kirurgiska biträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
