Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
att roa henne, utsigterna för den kommande dagen, korte-
ligen samhällsinrättningarna öfverhufvud, allt väckte hen-
nes missbelåtenhet. Hon var just icke vid dåligt lynne,
men verlden motsvarade icke de fordringar, hennes fina
organism stälde på den.
Vare dermed hur som helst, så fann Rex henne
vördnadsbjudande majestätisk, då hon inträdde och, utan
minsta tillstymmelse till ett småleende i ögonen eller på
läpparne, räckte honom sin hand. Den uppfattning af
tilldragelsen ur komisk synpunkt, som föregående afton i
så hög grad kittlat hennes skrattmuskler, hade helt och
hållet bortdunstat, och hela historien föreföll henne dum.
Men hon sade med passande allvar:
»Jag hoppas, att du inte skadat dig mycket illa,
Rex. Jag förtjenar bannor af dig för den olycka, som
händt dig.»
»Visst inte», sade Rex, som kände hjortat skälfva
inom sig, liksom vid ett feberanfall. »Mig felas så godt
som intet. Det gläder mig mycket, att du haft roligt;
jag gör gerna en kullerbytta för att bereda dig tillfälle
dertill, men det gör mig ondt, att hästen fick sina ben
afbrutna.»
o Gwendolen gick fram till kaminen och stod och såg
på elden på ett för ett samtal högst olämpligt sätt, så
att han endast kunde se hennes ansigte från sidan.
»I appa vill, att jag skall bege mig till Southampton
och vistas der under den öfriga ferietiden», sade Rex,
hvars baryton skälfde litet smått.
»Southampton! Det är ju ett tråkigt ställe, inte sant?»
sade Gwendolen med köld.
»Det skulle det vara för mig, derför att du inte är
der.»
Tystnad.
»Är du ledsen öfver, att jag skall resa härifrån,
Gwendolen?»
»Ja, naturligtvis. Hvar och en är af betydelse i
denna bedröfliga trakt», sade Gwendolen snäft. Då hon
märkte, att. stackars Rex ville tala ur den ömma tonen,
drog hon sig till samman och hårdnade, liksom en sjö-
anemone, då den vidröres af ett finger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
