Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
;
»Är du ond på mig, Gwcndolen? Hvarför behandlar
du mig plötsligt på det sättet?» sade Rex rodnande och
med mer kraft i sin röst, som om äfven han vore i stånd
att bli ond.
Gwendolcn såg sig om på honom oeh smålog. »Be-
handla dig? Galenskaper! Jag är bara litet misslynt. Hvar-
för kom du så grufligt tidigt? Du måste bereda dig på
att finna en vid dåligt humör, när man är i sin morgon-
drägt.»
. »Var så misslynt mot mig du behagar, men behandla
mig blott icke med likgiltighet», sade Rex bönfallandc.
»Hela mitt lifs lyeka beror på, att du älskar mig mera
— om oek blott aldrig så litet mer — än någon annan.»
Han försökte fatta hennes hand, men hon drog ha-
stigt undan den och gick till andra sidan af kaminen,
der hon stälde sig så, att hon hade ansigtet vändt till
honom.
»För all del, gör mig icke någon kärleksförklaring!
Det kan jag inte tåla.» Hon såg på honom med en
ljungande blick.
Rex bleknade och förstummades, men kunde icke
vända sina ögon från henne, och den lidelsefulla sinnes-
stämning var ännu icke förbi, som föranledt henne att
på honom slunga en så mördande blick; Gwendolen sjelf
skulle icke kunnat förutse, att hon skulle komina att
hysa sådana känslor. Det var en alldeles plötslig, ny er-
farenhet för henne. Dagen förut hade hon mycket väl
vetat, att hennes kusin var kär i henne — hur mycket,
var henne likgiltigt, blott han icke talade derom; och om
någon frågat henne, hvarför hon icke kunde fördraga kär-
leksförklaringar, skulle hon skrattande hafva svarat: »åh,
jag har läst så många i romaner, att jag är trött på dem.»
Men nu hade lidelsens lif på ett negativt sätt vaknat hos
henne. Hon kände en lidelsefull vedervilja för denna
opåkallade kärlek.
För den tjuguårige Rex syntes lifvets glädje mer
fullständigt förbi, än det skulle synts en fyratio ars man.
Men innan de upphört att se på hvarandra, tog han åter
till ordet,
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
