Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
varit möjligt att föreställa sig mr G-ascoigne utan bestämda
planer och utan herravälde öfver sig sjelf, drabbad af en
hjertesorg och lika mycket ur stånd att dölja sitt qval
som ett sjukt djur; och Anna var en miniatyrbild af
Eex med håret tillbakastruket och uppfäst i nacken, och
uttrycket i hennes ansigte följde det skiftande uttrycket
i hans, som om de båda blott haft en själ.
»Du vet ju, hvad dét är, som beröfvat mig mitt
sinneslugn, pappa», begynte Eex, och mr G-ascoigne
nickade.
»Jag duger alls inte mera till att lefva i denna
verldsdel. Jag är öfvertygad om, att det inte skulle
tjena någonting till, att jag återvände till Oxford. Jag
skulle vara alldeles ur stånd till att läsa. Jag skulle bli
kuggad och förorsaka dig onödiga utgifter. Jag vill
derför bedja om ditt samtycke till, att jag väljer mig en
annan lefnadsbana.»
Mr G-ascoigne nickade mera långsamt, den lodräta
fåran på hans panna blef djupare och Anna började att
darra ännu mer.
»Om du ville gifva mig en liten summa för att be-
strida utrustningskostnaderna, så skulle jag vilja resa till
kolonierna och slå mig ned der som nybyggare.» Eex
ansåg det för klokast att uttrycka sig något dunkelt och
oklart; begreppet »kolonierna» var mera vidsträckt och
utsatte honom mindre för att af något enda särskildt
skäl få ett afslag, än om han nämnt den eller den
kolonien.
»Och jag skulle så gerna vilja följa’med, pappa»,
sade Anna, som icke kunde uthärda att, om ock blott
tills vidare, uteslutas från förslaget. »Eex skulle behöfva
någon, som tog vård om honom, någon som hushållade
för honom. Ingen af oss kommer i alla fall någonsin
att gifta sig. Och jag skulle ingenting kosta dig, och
jag skulle vara så lycklig. Det skulle nog kosta på mig
att lemna dig och mamma, men ni ha ju alla de andra
att uppfostra, och vi båda skulle ej mera förorsaka er
några bekymmer.»
Anna hade stigit upp från sin stol och begagnat det
Daniel Deronda. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
