Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98
qvinliga argumentet, att, medan hon talade, stå helt nära
intill fadern. Han smålog icke, men drog henne ned på
sitt knä och qvarhöll henne der, som om han på ett
saktmodigt sätt velat hålla henne utanför saken, medan
han talade med Rex.
»Du medger väl, att min erfarenhet ger mig en viss
förmåga att bedöma, hvad som är nyttigast för dig, och
att jag efter all sannolikhet kan vägleda dig bättre i
praktiska saker än du kan vägleda dig sjelf?»
Rex nödsakades att säga: »ja, pappa.»
»Och du medger väl också, ehuru- jag inte vill lägga
något synnerligt eftertryck dorpå, att din pligt ålägger
dig att fästa afseende på mina åsigter och önskningar?»
»Jag har ännu aldrig gjort dig något motstånd,
pappa.» Rex kunde omöjligt inse, att han var förpligtad
att icke resa till kolonierna, utan återvända till Oxford,
hvilket just var den punkt, det var frågan om.
»Men du kommer att göra det, om du framhärdar
i att rikta dina tankar på ett förhastadt och dåraktigt
företag och vägrar att lyssna till råd, hvilka min
lefnadserfarenhet säger mig det — äro riktiga. Du tror
förmodligen, att du fått en stöt, som förändrat alla dina
böjelser, förslöat din hjerna, gjort dig oduglig till allt,
utom kroppsligt arbete, och ingifvit dig afsmak för sällskaps-
lifvet. Ar det inte det, du tror?»
»Jo, ungefär. Jag kommer aldrig att vara vuxen
det slags arbete, jag måste förrätta för att kunna lefva
i den här verldsdelen. Mitt mod är brutet. Jag kom-
mer aldrig att bli den jag förr varit, och med all akt-
ning föi . dig pappa, tror jag, att en ung man bör ega
ratt att sjelf välja sin lefnadsbana, om han inte gör nå-
gon skada dermed. Det är tillräckligt många ändå, som
stanna hemma, och de, som ha lust dertill, borde ha lof
att ga dit, der det fins tomma platser.»
»Men tänk, om jag på goda grunder vore öfvertygad
°m _ och det är jag verkligen — att denna sinnes-
stämning hos dig är öfvergående, och att du, om du, som
i nu amnar, begåfve dig af, snart skulle komma att
• ngra dig och inse, att du stält dig på en lägre ståml-
limkt an den, du hittills innehaft och ernått genom din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
