- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
109

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

109
nämnda lilla uppträde, liksom genom en tyst öfverens-
kommelse mr Grandeourt ur sina samtal.
Då mr Gascoigne en eller ett par gånger kom att
nämna honom, fruktade mrs Davilow, att Gwendolen
skulle visa prof på sin oroväckande skarpsynthet genom
antydningar om, hvad som sannolikt föregick i hennes
onkels själ, men denna farhåga visade sig vara obe-
fogad. Gwendolen förstod sig på vissa egenheter i de
karakterer, med hvilka hon kom i beröring, alldeles som
foglar förstå sig på klimat och väderlek, och just der-
för, att hon föresatt sig att undandraga sig sin onkels
uppsigt, hade hon också föresatt sig att icke^ råka i
konflikt med honom. Det nöje, båda funno i bågskjut-
ning, bidrog mycket att underhålla det vänliga förhållandet
dem5 emellan. Mr Gascoigne, en af de bästa bågskyttar i
Wessex, gladde sig åt att finna anlag till samma skick-
lighet hos sin niece, och Gwendolen tog sig så mycket
mer till vara för att icke förlora skyddet af hans fader-
liga öfverseende, som, alltsedan den ledsamma histo-
rien med Rex, både mrs Gascoigne och Anna icke varit
i stånd att dölja en obenägenhet för henne, hvilken hon
fann mycket obillig. Mot Anna vinnläde hon sig i någon
mån att ådagalägga en ångerfull ömhet, men ingendera
af dem vågade nämna Rex’ namn, och Anna, för hvilken
tanken på honom utgjorde en del af den luft hon in-
andades, kände sig obehagligt stämd i sällskap med denna
gladlynta kusin, som förstört all hennes lycka. Hon
bemödade sig visserligen samvetsgrant att undertrycka
hvarje tecken till någon förändring i sitt tänkesätt, men
hur kan väl den, som uppskakas af en smärtsam känsla,
härma glädjens blick och handtryckning?
Det obilliga agg, hon var föremål för, hade till
följd, att hennes hjerta nästan förhärdades, och gjorde
hennes lynne ännu mera trotsigt. Hennes onkel kunde
ju också känna sig förolämpad, i fall hon tillbakavisade
nästa person, som förälskade sig i henne, och en dag, då
hon kom att tänka derpå, sade hon:
»Mamma, nu vet jag, hvarför flickor så gerna önska
gifta sig — det är för att man inte mera skall fordra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free