Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132
»Är ni lika sträng kritiker med hänseende till ord
som till musik?»
»Det är jag visst. Jag skulle vilja, att era ord
vore, hvad ert ansigte och er figur äro — harmoniska
som en ädel musik.»
»Detta är på en gång en komplimang och en till-
rättavisning. Jag är er förbunden för bådadera. Men
hvad säger ni om, att jag är nog djerf att vilja tillrätta-
visa er och bedja er bjuda till att förstå ett skämt.»
»Man kan förstå ett skämt utan att tycka om det»,
sade den förskräcklige Klesmer. »Jag har fått mig till-
sända hela operor, fulla med. skämt, och det var just
derför att jag förstod dem, som jag inte tyckte om dem.
Skämtsamma personer äro färdiga att utmana en, bara
för det man ser allvarsam ut. ’Ni ser således icke, hvari
det qvicka ligger?’ ’Nej, det gör jag inte, men jag be-
griper, hvad ni menar.’ Genast utpekas jag som en
menniska utan esprit. Men allvarsamt sagdt», fortfor
Klesmer, i det han plötsligen från den raska berättar-
tonen öfvergick till den reflekterande och samtidigt maje-
stätiskt rynkade pannan, »jag har ett mycket utbildadt
sinne för qvickhet och humor.»
»Det fägnar mig att höra», sade Gwendolen, icke
utan en viss satirisk udd. Men Klesmers tankar hade
flugit bort på hans egna ords vingar, och hennes satir
nådde honom till följd deraf icke. »Säg mig, hvem är
det som står vid dörren till spelrummet?» fortfor hon,
da hon der varseblef samma främmande lierre, som Kles-
mer på skjutplatsen varit i så lifligt samspråk med. Han
är ju en vän till er, eller hur?»
»Nej, nej, det är en musikälskare, som jag träffat i
London: Lush, en mr Lush — allt för betagen i Meyer-
beer och Scribe — allt för betagen i det mekaniskt-
dramatiska.»
»Tack! Jag skulle vilja veta, om ni tror, att hans
ansigte och figur erfordra, att hans ord skola vara har-
momska som en ädel musik?»
Klesmer var öfvervunnen och såg på henne med ett
ornojdt småleende, som gjorde dem helt vänligt stämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
