Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
137
»Ja», sade hon lugnt oeh utan att tänka efter,
hvad han menade med »det här» — om det var blom-
morna, doften, balen i allmänhet, eller särskildt den epi-
sod, att hon spatserade i sällskap med mr Grandcourt.
Oeh dermed gingo de tillbaka genom växthuset utan
någon vidare förklaring. Derpå föreslog hon, att de
skulle gå och sätta sig på hennes förra plats, oeh de
gingo mellan spridda par, som beredde sig att deltaga
i valsen, till det ställe, der mrs Davilow hela qvällen
suttit. Dä de komrno närmare, funno de platsen tom,
men hon kom just i detsamma gående åt det hållet och
det gick en rysning genom Gwendolen, då hon såg, att
modern åtföljdes af mr Lush. Att undvika en konfronta-
tion var nu ogörligt: innan de hunnit fram till stolarna,
var modern tätt inpå henne, och efter ett vänligt, liel-
sande småleende sade hon i allsköns oskuld: »Gwen-
dolen, min söta vän, här får jag för dig presentera mr
Lush.» Mrs Davilow hade kort förut lärt känna denne
herre såsom mr Grandcourts vän och ständiga följeslagare,
och hon ansåg det derför högst önskvärdt, att hennes
dotter också skulle göra hans bekantskap.
Gwendolen helsade knappast på honom egentligen
sträckte hon blott hufvudet helt obetydligt framåt, i det
samma hon vände bort det från den bugande mannens
ansigte, och gick derpå fram till sin plats, sägande: »jag
tror jag tar på mig min burnus.» Då hon kom fram
dit, var mr Lush redan der och höll burnusen i handen;
för att förtreta denna högdragna unga dam ville han
riskera att stöta sig med Grandcourt genom att före-
komma honom, och i det han höll upp plagget tätt intill
Gwendolen, sade han: »tillåter ni?» Men hon vände sig
bort från honom, liksom han varit en smutsig hund, och
sade: »nej, jag tackar.» Och derpå sväfvade hon bort
till soflän.
Man skulle varit mycket kristligt sinnad för att
kunna förlåta något sådant, så framt man nämligen haft
för afsigt att göra sig angenäm för den unga damen;
men innan mr Lush tagit burnusen, hade han upphört
att hafva någon sådan afsigt. Grandcourt tog helt lugnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
