Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
139
genom hvilka hundarne kunde gå in frän den gröna gräs-
planen, det blida purpurskimmer, som sväfvade öfver
parken, hvilken utsträckte sig ända till brynet. af en tät
skog; det stilla rummet, som föreföll ännu mera stilla
genom sin enkla gammaldags prydlighet, alldeles som om
det i motsats till vanligt bohags rastlöshet bevarade ett
medvetet förnämt lugn.
Huruvida de två herrarne voro angenäma för hvar-
andra, var mindre ögonskenligt. Mr G-randcourt hade
dragit stolen ät sidan, så att han hade gräsplanen midt
framför sig, och med venstra benet hvilande på en annan
stol och högra armbågen stödd mot bordet, rökte ban en
stor cigarr, medan mr Lush ännu höll på att äta. Huu-
d-arne — af hvilka ett halft dussin af olika racer mak-
ligt ströfvade in och ut eller för en kort stund intogo
hvarjehanda uppmärksamma ställningar — höllo sig än
till den ena af herrarne än till den andra. De voro
hundar i så goda omständigheter, att de kunde låtsa
vara hungriga och tycka om, att man stack läckerbitar
i munnen på dem och dock rata dessa. Det enda undan-
taget var Fetch, den vackra lefverbruna vattenhyndan,
som satt der så stadigt med utspända framfötter och det
uttrycksfulla ansigtet vändt uppåt och outtröttligt såg på
Grandcourt. Denne hade på knäet en liten näpen Mal-
teserhund med ett litet näpet silfverhalshand med bjellra,
och så snart han hade handen fri från cigarren eller
kaffekoppen, lät han den hvila på detta lilla bylte af
animalisk värme. Fetcli var sannolikt afundsjuk eller
kände sig sårad af att hennes herre icke förunnade henne
ett ord eller en blick; åtminstone tycktes det, som om
hon icke längre kunnat uthärda dennes likgiltighet, och
hon lade sakta sin stora silkeslena tass på sin herres
ben. Grandcourt säåg en half minut på lienne utan att
förändra en min,, och derpå gjorde han sig det besväret
att lägga ifrån sig sin cigarr, medan han lyfte den kän-
slolöse Fluff upp till sin haka och klappade och smekte
honom, hvaremot han hela tiden allvarligt stirrade pa
Fetcli, stackars kräk, som då och då gnälde till litet
smått, som om hon försökt att undertrycka detta tecken
till missnöje, oeh slutligen lät hufvudet hvila bredvid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
