- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
152

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152
till en lugnare stråt, fjerran från den, han ursprungligen
ämnat följa. Men efter ett ögonblicks uppehåll fortfor han
i sin afbrutna, förnäma näston:
»Men en qvinna kan gifta sig.»
»Somliga qvinnor kunna det.»
»Ni helt säkert, så framt ni inte är grymt envis.»
»Jag är inte viss på, att jag inte är både grym och
envis.» Yid dessa ord vände sig Gwendolen plötsligt om
och såg stint på Grandcourt, hvars ögon hon känt vara
riktade på henne under deras samtal. Hon var mera ny-
fiken öfver, hvilken verkan det skulle göra på henne sjelf,
än hvilken verkan det skulle göra på honom, i fall hon
såg på honom.
Han stod alldeles stilla, på en half alns afstånd eller
ännu längre ifrån henne, och det förekom henne plötsligt,
som om ett slags dvala, liknande lotus-ätarnes, begynt
hos honom och nu också bemäktigade sig henne. Derpå
sade han:
»Ar ni lika osäker på er sjelf, som ni gör andra
osäkra med hänseende till er?»
»Jag är fullkomligt osäker på mig sjelf; hur osäkra
andra kunna vara, vet jag inte.»
»Och ni vill låta dem förstå, att det är er likgiltigt»,
sade Grandcourt, med en plötslig anstrykning af hårdhet
i tonfallet.
»Det har jag inte sagt», svarade Gwendolen tveksamt,
och i det hon vände bort ögonen, snärtade hon åter till
rhododendronbusken. Hon önskade, att hon åter sutit på
hästryggen, så att hon kunnat sätta af i galopp. Det var
omöjligt att taga sig för att springa ned utför kullen.
»Det är er således inte likgiltigt?» sade Grandcourt,
icke hastigare, men i en blidare näston.
»Ack, min piska!» sade Gwendolen med ett litet,
hjertängsligt anskri. Hon hade släppt den ur handen —
hvad kunde vara naturligare under ett utbrott af lätt sin-
nesrörelse? och — men detta syntes mindre naturligt af
en ridpiska med guldknapp, som blott glidit ur handen på
henne — den hade med en viss kraft flugit öfver de när-
maste. buskarne och hade fastnat på en azalea på halfva
s uttningen al backen. Hon kunde nu springa ned med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free