Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154
döme om Grandcourt. Han var beundransvärdt lugn och
fri från narraktighoter — han skulle såsom äkta man
taga sig så väl ut, som en hustru någonsin kunde önska.
Men hvad hvar han eljest? Han hade varit allestädes oeh
sett allt. Detta var önskvärdt oeh särskildt tillfredsstäl-
lande såsom en inledning dertill, att han föredrog Gwen-
dolen Harleth framför alla andra. Han tycktes icke finna
synnerlig njutning i något. Det var heller icke nödvän-
digt, och ju färre särskilda tycken och böjelser han hade,
dess mera frihet att följa sina skulle hans hustru sanno-
likt kunna påräkna. Gwendolen tänkte, att hon efter
bröllopet sannolikt skulle kunna komma derhän att helt
och hållet beherska honom.
Hur kom det sig, att han nu kunde pålägga henne
ett så ovanligt tvång; att hon var mindre djerf oeh skämt-
sam i sina samtal med honom än med någon af de till-
bedjare, hon förr haft? Denna brist på värme, som karak-
teriserade honom och som hon gladde sig åt, verkade så-
som en trollkraft i mer än ett hänseende oeh var också
en smula döfvande. När allt kom omkring, var Grand-
court en farlig menniska — en vacker ödla af en hittills
okänd art. Men Gwendolen hade nästan alls inga kun-
skaper beträffande ödlor, och okunnigheten gifver ett stort
spelrum åt sannolikheterna. Gwendolens bekantskap med
Grandcourt var af en sådan beskaffenhet, att det icke
skulle hafva öfverraskat henne, om hvilken talang som
helst plötsligt uppenbarat sig hos honom. Och han väckte
så föga någon föreställning om någonting dramatiskt, att
det knappast föll henne in att närmare tänka på, huru
hans trettiosex år kunde hafva förflutit. I det hela tänkte
hon sig honom kall och värdig, ur stånd att någonsin
kunna hafva komprometterat sig. Han hade varit på
tigerjagt - hade han någonsin varit kär eller gjort någon
sin kur? Det föreföll Gwendolen, som om så väl det ena
som det andra låge fjerran från den mr Grandcourt, hvil-
ken, som det tycktes, kommit till Diplow, för att blifva
af epokgörande betydelse för hennes öde — kanske der-
igenom att han skulle införa henne i detta äkta stånd,
1 ,lvilket hon föresatt sig att åtnjuta större frihet, än som
lorunnades henne såsom ogift. Och allt väl öfverlagdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
