Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
157
När de hornino hem, förklarade Gwendoleu, att hon
icke ville äta middag. Hon var trött och ville komma
ned på qvällen, sedan hon hvilat sig litet. Sannolikheten
att hennes onkel skulle få höra, hvad som händt, vållade
henne ingen oro. Hon var öfvertygad om, att allt, hvad
han skulle säga, skulle gå ut på, att hon borde gifva ja
åt Grandcourt, oeh hon önskade sjelf gifva honom sitt
ja, om hon kunde. I detta ögonblick skulle hon gerna
hafva sett, att man hängt blylod på. hennes nyckfullhet
för att stäfja den.
Mr Gascoigne fick höra — icke Gwendolens svar
ordagrant, men en förmildrad, i allmänna ordalag hällen
redogörelse för dem. Modern meddelade på ett så sväf-
vandc sätt, som ■ den skarpsinnige pastorns frågor tillät
det, såsom sitt intryck, att Gwendolen icke riktigt visste
hvad hon ville, men i det hela var böjd för att säga ja.
Han var af den tanke, att han icke skulle handla rätt,
om han i en vigtig kris sådan som denna uudandrogc
sig pligten att vägleda sin nieec. Mrs Davilow vågade
tveksamt framkasta den åsigten, att det kanske vore tryg-
gast att icke säga Dågot — Gwendolen var så ömtålig
(hon ville ej säga egensinnig). Men prosten hade en be-
stämd karakter: han höll hårdnackadt fast vid sina första
åsigter oeh handlade rakt i öfverensstämmelse med dem;
andras motsatta åsigter betydde för honom icke mer än
skuggorna, som gledo öfver den fästa mark, pä hvilken
han sjelf stod så stadigt och trygt.
Detta giftermål med Grandcourt framstälde sig för
honom såsom ett slags offentlig angelägenhet; kanske kunde
det till och med på åtskilliga sätt gagna och styrka stats-
kyrkan. För prosten, hvars far (ingen hade någon aning
derom och ingen fick heller veta det) drifvit handel med
spannmål i landsorten, var aristokratisk arfsrätt jemngod
med kunglig arfsrätt i det hänseendet, att den frikallade
sin innehafvare från att bedömas efter den sedliga mått-
stock, som gäller för vanliga dödliga. Grandcourt, som
var nästan säker om att blifva baronet samt hade goda
utsigter att blifva pär, måste ställas i jemnbredd med
offentliga personligheter och var ett parti, som borde an-
tagas på den breda grundvalen af såväl nationela som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
