Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
169
dolen hennes, men som hon var rädd för, att han skulle göra
det, skyndade hon dit för att sjelf hemta den. Då tje-
Daren såg henne nalkas, giek han emot emot henne med
den, och i det samma han lade den i hennes hand, lem-
nade han henne också ett till henne adresscradt bref.
Hon gjorde inga frågor, men såg vid första blicken, att
brefvet var skrifvet med en fin fruntimmersstil, och då
hon aflägsnade sig med sin båge i handen, såg hon mr
Lush komma för att hemta andra bågar. För att und-
vika att möta honom, vek hon af åt sidan och gick med
ryggen vänd mot vagnarne, medan hon läste brefvet. Det
lydde som följer:
»Om miss Harleth är oviss om, huruvida hon hör gifva mr
Grandcourt sitt ja, så uppmanas hon att lemna sitt sällskap, när
det kommit förbi de Hviskande Stenarne, och återvända dit. Hon
skall då få höra något, som kan komma att bestämma hennes be-
slut; men hon kan endast höra det genom att för hvar och en
iakttaga den djupaste tystnad rörande detta bref. Om miss Harleth
icke följer denna uppmaning, kommer hon att ångra sig, såsom
den qvinna, som skrifvit detta bref, ångrat sig. Hemligheten bör
miss Harleth af hederskänsla anse sig förpligtad att bevara.»
Gwendolen kände liksom ett sting i hjertat, men
hennes fösta tanke var: »det har kommit i rätt tid.»
Det var en naturlig följd af hennes ungdomliga oerfaren-
het, att hon uteslutande upptogs af tanken på hemlig-
hetens afslöjande och icke ens hade den aflägsnaste före-
ställning om någon listig stämpling, som kunde berättiga
henne att visa brefvet. Hon fattade genast det beslut
att ställa så till, att hon obemärkt kunde komma till de
Hviskande Stenarna, och i det hon stack brefvet i fickan,
vände hon om till sällskapet, medveten om, att hon hade
att dölja något, som styrkte hennes själ och hjelpte henne
att beherska sig sjelf.
Det var en öfverraskning för alla, att Grandcourt
icke, liksom de andra rökarne, var på platsen i tid för
att begifva sig åstad med de öfriga skyttarne. »Åh, vi
få nog snart tag i honom», sade lord Brackensliaw, »han
kan inte vara långt borta.» I hvad fall som helst kunde
man icke längre vänta på någon. Denna skenbara glömska
kunde mycket väl tagas för tankspriddheten hos en älskare,
så upptagen af att tänka på det älskade föremålet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
