Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
170
lian glömmer ett aftal, som skulle föra honom i dess
omedelbara närhet. Och den godmodige earlen gaf Gwen-
dolen en aflägsen vink i nämnda syftning, hvilken hon
med passande lugn upptog.
Men inom sig tänkte hon: »månne han också löper
sin kos från ett fattadt beslut?» Det var just icke nå-
gon behaglig tanke för henne; men den vår nära san-
ningen. Att löpa sin kos var likväl icke rätta uttrycket
för den matta åhåga, som kom öfver Grrandcourt, när
han såg ett mål framför sig, som han lätt tycktes kunna
uppnå; att afstå derifrån i ett ögonblick, då alla vän-
tade motsatsen, var också ett slags tillfredsställelse för
en despotisk vilja, som icke leddes af några bestämda
bevekelsegrunder.
Han hade just i ett anfall af oklar, dimmig hals-
starrighet tändt en ny, stor cigarr, och om Lush eller
någon annan dödlig, som strafflöst kunnat förnärmas,
hade stört honom deri genom att öfverraska honom med
en anhållan om, att han skulle komma tillbaka till de
andra, skulle han långsamt hafva tagit cigarren från
munnen och med dämpad röst sagt: »var god och dra
så långt vägen räcker!»
Men han stördes icke, och bågskyttarne begåfvo
sig åstad utan någon synbar minskning i sin glada sin-
nesstämning; endast några fä af de mindre starka da-
merna, bland dem mrs Davilow, stannade qvar, i det de
föredrogo en lugn promenad framför nödvändigheten att
hålla jemna steg med de andra. Dagens nöje hade snart
nått sin höjdpunkt, skjutningen blef allt mer liflig och
de omvexlande skogslandskapen, der man än befann sig
under täta löftak, än i ett öppet glad, blefvo ständigt
skönare i den blida eftermiddagsbelysningen med de
långa skuggorna och de många obeskrifliga färgskiftnin-
garna.
Bågskjutningen varade ungefär en timme, innan man
anlände till de Hviskande Stenarne, två höga kägelformiga
block, som stodo lutade intill hvarandra liksom kämpa-
gestalter i gråa mantlar. Man hade snart betraktat dem
och gått förbi dem med den anmärkningen, att de skulle
kunna vara goda spöken under en stjernklar natt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
