Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174
damen såg mycket förtretad ut och att mr Grandeourt
sannolikt funnit sig hafva skäl till att förändra tankar.
»Om du inte har någonting deremot, mamma, vill
jag säga till om vagnen», sade Gwendolen. »Jag är trött,
och litet hvar lär snart hryta upp.»
Mrs Davilow gaf sitt bifall dertill, men just när
vagnen slutligen körde fram, återkommo alla bågskyttarno
och jenite dem mr Grandeourt.
»Ah, der är ni ju!» sade lord Brackenshaw, i det
lian gick fram till Gwendolen, som höll på att svepa en
schal omkring moderns axlar. »Vi trodde, att ni träffat
på Grandeourt, och att han följt er tillbaka hit. Lush
sade någonting ditåt. Men sedermera mötte vi Grand-
eourt. Vi trodde likväl inte, att ni råkat ut för någon
fara. Skogvaktaren sade, att han visat er en genväg.»
»Ämnar ni återvända hem?» frågade Grandeourt, i
det han trädde fram med sin vanliga min, som om han
icke vetat af, att han gjort sig skyldig till någon ur-
aktlåtenhet. Lord Brackenshaw lemnade rum åt honom
och aflägsnade sig.
»Ja, vi ämna oss hem», sade Gwendolen, med ögo-
nen fästa på sin långschal, som hon enligt skotskt bruk
lade i kors öfver skuldrorna.
»Får jag i morgon göra ett besök i Offendene?»
»Var så god, om ni har lust», svarade Gwendolen,
i det hon på afstånd mätte honom med ögonen. Hen-
nes röst var skarp och kall, som den första frost, som
faller.
Han bjöd mrs Davilow armen och förde henne till
vagnen, men innan de hunnit dit, hade Gwendolen med
otrolig snabbhet skyndat dem i förväg och sprungit in i
åkdonet.
»Jag steg in, mamma, derför att jag ville sitta på
den här sidan», sade hon i en urskuldande ton. Men hon
hade gjort det för att undvika beröringen med Grand-
eourt; han lyfte endast på hatten och gick sin väg med
det icke otillfredssttällande intrycket, att hon velat visa
sig stött öfver, att han försummat henne.
Modern och dottern sutto ett par minuter i vag-
nen utan att yttra ett ord. Derefter sade Gwendolen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
