Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
min sång, som om jag varit en speldosa. En gång, då jag
var tio år gammal, spelade jag rollen af en liten flicka,
som blifvit öfvergifven af sina föräldrar, men inte visste
af det, och satt och sjöng för sig sjelf, medan hon lekte
med några blommor. Jag spelade rätt naturligt, men
publikens handklappningar och larm på teatern voro mig
förhatliga, och jag kunde inte lida det beröm jag fick,
derför att allt förekom mig så kallt och jag saknade den
kärlek och det förtroende, jag allt ifrån födseln åtnjutit.
I tankarne förde jag ett lif, som var helt olika med
det som omgaf mig; jag utvalde hvad som syntes mig skö-
nast i skådespelen och böckerna och skapade mig deraf en
verld, och jag hade ständigt en skärande förnimmelse af, att
det fans två slags lif, som stodo i en oupplöslig motsats
till hvarandra — jag såg skådespelerskor, som på scenen
sågo så goda och milda ut och sade så mycket vackert,
alldeles som om de känt det, och strax efteråt såg jag
dem bära sig åt som råa, plumpa varelser. Min far lade
stundom märke till mitt skygga, förbehållsamma sätt, och
en dag, då jag repeterade en roll, sade signoran: »hon
kommer aldrig att bli någon konstnär; hon har intet be-
grepp om att vara någon annan än den hon är. Det
går rätt bra för sig nu, men med tiden skall ni få se,
att hon inte kommer att ha mer uttryck och framställ-
ningsförmåga än en sångfogel». Min far blef ond och de
kommo i gräl. Jag satt allena och grät, ty hvad hon
sagt, var som en lång, olycklig framtid, som upprullats
framför mig. Jag ville inte bli skådespelerska, men det
var hvad min far väntade af mig. Efter någon tids för-
lopp lemnade oss signoran, och en lärarinna plägade komma
till oss och ge mig lektioner i hvarjehanda ämnen, ty
min far började bli rädd för, att jag sjöng för mycket;
men då och då uppträdde jag ännu allt jemt på scenen.
Jag började bli allt mer led åt det lif, jag förde, och
önskade att komma ifrån det, men jag visste inte, hvart
jag skulle taga vägen, och jag var rädd för verlden. Dess-
utom tyckte jag, att det var orätt af mig att öfvergifva
min far; jag fruktade för att göra någonting orätt, ty
jag tänkte, att jag skulle bli dålig och förhatlig för mig
sjelf, liksom andra föreföllo mig förhatliga. En lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
