Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skulle varit omöjligt att påträffa någon ung flicka, på
en gång mera fri från förlägenliet och otillbörlig djerfhet.
Hennes uppfostran för teatern hade icke lemnat efter sig
något synbart spår; sannolikt hade hennes sätt icke under-
gått någon synnerlig förändring, allt sedan hon vid nio
års ålder spelat det öfvergifna barnets roll. Deronda in-
såg, att han stod i begrepp att lära känna någonting all-
deles nytt i qvinnoskepnad. Mirah var nämligen icke
barnslig af okunnighet; hennes’ erfarenhet af godt och
ondt var djupare och af ett ovanligare slag än hans egen.
Han kände sig böjd för att gifva akt på henne och lyssna
till henne, alldeles som om hon kommit från något aflägset
land, bebodt af en helt annan menniskoraee.
Men just för den skull gjorde han sitt besök kort;
med den ytterliga grannlagenhet, som utmärkte honom,
undvek han allt, som kunde se ut som nyfikenhet eller
ett pockande på en rättighet att få veta så mycket han
behagade om en person, som han hade gjort en tjenst.
Deronda tog således snart afsked för den tid af två
månader, han ämnade vara borta från London, och några
dagar derefter var han med sir Hugo och lady Mallinger
på väg till Leubronn.
Dessförinnan hade han dock, såsom han haft för af-
sigt, talat med dem om Mirah. Baroneten hyste den be-
stämda öfvertygelsen, att det bästa vore, att icke bry sig
om att efterforska modern och brodern. Lady Mallinger
intresserade sig mycket för den unga flickan och anmärkte,
att det fans ett sällskap, som hade till uppgift att om-
vända judar, men då hon varseblef, att sir Hugo såg på
henne med ett småleende, drog hon deraf den slutsatsen,
att hon sagt en dumhet. Lady Mallinger kände sig all-
tid till mods, som om hon varit i behof af urskuldande,
för det hon endast bragt döttrar till verlden, ehuru det
egentligen var söner, som voro efterfrågade, och antog
på grund deraf, att verldens skenbara motsägelser sanno-
likt förskrefvo sig från hennes brist på omdömesförmåga.
Men när hon var mycket förbryllad, plägade hon säga för
sig sjelf: »jag skall fråga Daniel derom.» Deronda var öf-
verhufvud familjen till stor nytta, och sir Hugo, som före-
satt sig att sörja för honom på bästa sätt, hade begynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
