- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
1

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA KAPITLET.
Klockan var half elfva på förmiddagen, då Glwendo-
len Harleth, efter sin sorgliga resa från Leubronn, kom
till den station, hvarifrån hon måste åka till Offendene.
Ingen vagn och ingen af hennes anhöriga fans der för
att mottaga henne, ty i det telegram, hon afsändt från
Dover, hade hon nämnt ett senare tåg, och i sin otålig-
het öfver att nödgas dröja på en bangård i London, hade
hon begifvit sig af, utan att besinna olägenheten af att
färdas hem en halftimmes väg med åkdon från en af
dessa stationer, som anlagts så, att de icke lågo nära nå-
got ställe, utan lika långt från alla ställen. Medan hon
stod ensam med sina stora koffertar och måste vänta, tills
en vagn anskaffades från den stora lykta, som kallades
jernvägshotellet, föreföll det Gwendolen, som om den smut-
siga färgen på väggarne i väntsalen, den dammiga karaffi-
nen med nattståndet vatten och de med stora stilar tryckta
bibelverserna, som uppmanade henne att ångra och om-
vända sig, hörde till de sorgliga framtidsutsigter, som öpp-
nade sig för henne på grund af den olycka, som drabbat
hennes familj, och hon skyndade fram till dörren och
blickade ut öfver vägen och fälten. Men det tycktes ligga
någonting melankoliskt i sjelfva solstrålarne, ty det lopp
liksom^ en rysning genom de gulnade löfven och gräset,
och vinden ruggade upp fjädrarne på en tupp och två
kacklande höns, som utan tvifvel blifvit beröfvade sin af-
komma och icke visste, hvad de skulle taga sig till. Äfven
jernvägstjenstemannen tycktes befinna sig i ett tillstånd af
rådlöshet, och den blick, han i allsköns oskuld fäste på
Daniel Deronda. II. -i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free