Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Gwendolen ooli hennes koffertar, förargade henne på del
högsta, i synnerhet derför, att han såsom ny på platsen
icke kände henne och derför måtte antaga, att hon just
inte kunde innehafva någon synnerlig hög ställning i verl-
den. Vagnen — en smutsig, gammal kalesch — stod i
närheten och gjordes i ordning af en gammal arbetskarl.
Detta är bagateller, som icke synas hafva något att be-
tyda i en menniskas historia; men ’sådana bagateller spela
ofta en större roll än man skulle tro. I hvad fall som
helst gjorde de ett djupt intryck på Gwendolen och bi-
drogo till att kufva hennes upproriska själ. Hvad tjenade
det till att lefva, då hela lifvet endast var en kedja af
umbäranden, obehag och förödmjukelser? Detta var be-
gynnelsen af hennes nya lif i hemmet och ett prof på,
hvad hon hade att vänta.
Detta var det ämne, hon rufvade öfver under sin
långsamma färd i den obeqväma kaleschen, medan den ena
stora kofferten klämde den anspråkslöse körsvennen och
den andra med ett tåg var fastsurrad på sättet midt emot
henne. Hela vägen från Leubronn hade hon gjort sig den
föreställningen, att familjen nu åter skulle begifva sig till
utlandet — ty naturligtvis måste en liten del af deras
inkomster vara räddad — hennes mor kunde icke mena,
att de bokstafligen förlorat allt, hvad de egde och hade.
Att resa till något tråkigt ställe i utlandet och lefva in-
draget, det var den bedröfliga framtid, hon hade att vänta.
Hon hade sett en mängd fattiga engelsmän utomlands och
hon tänkte sig sjelf dömd till att framsläpa sina dagar i
ett lika glädjelöst, ringaktadt lif som de, och omgifven af
Alice, Bertha, Fanny och Isabella, som växte upp i trå-
kigheten omkring henne, medan hon närmade sig trettio-
talet och hennes mor blef allt mera svårmodig. Men hon
var icke sinnad att underkasta sig och låta olyckan göra,
hvad den behagade med henne; hon hade ännu icke rik-
tigt trott på olyckan, men trötthet och grämelse öfver
denna ohyggliga hemkomst hade nu begynt att verka på
henne som ett obehagligt uppvaknande, värre än de före-
gående, oroliga drömmarne. Den glädje öfver sin egen
person, hvarmed hon kysst sin bild i spegeln, hade för-
svunnit och efterträdts af en känsla af det gagnlösa i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
