Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
uttryck? Allt hvad han sagt, allt hvad hon inbillade sig
att han tänkt, var i detta ögonblick af högsta intresse
för henne: kanske hade hon aldrig i sitt lif känt sig så
beroende, varit till den grad medveten om, att hon var i
behof af en annans gynnsamma omdöme. En förut
okänd oro kom öfver henne, en ovisshet i detta bedö-
mande af sin egen personlighet, hvilket, förut alltid gif-
vit ett så tillfredsställande resultat. Det ständigt åter-
kommande omqvädet i hennes tysta samtal med sig sjelf
var dock, att Klesmer endast föga haft tillfälle att lära
känna henne, och att hvarje ofördelaktig slutsats, han
dragit med hänseende till henne, hvilade på allt för
svaga grunder. Hon ansåg sig i sjelfva verket duglig
till hvad som helst.
För att sysselsätta sig med något, medan hon vän-
tade, samlade hon sina noter, lade dem på fortepianot
och började att ordna dem. Derpå råkade hon att få se
reflexen af sina rörelser i trymåen, och lockad deraf,
gick hon fram för att betrakta sin spegelbild. Klädd i
svart, utan ett enda smycke, och med sin hvita hy, hvars
bländande fägring förhöjdes af den ljusbruna hårkorgen
och det fyrkantigt urringade lifsiycket, skulle hon kun-
nat fresta en konstnär att ånyo försöka romarnes metod
att uthugga bildstoder ur svart, hvit och brun marmor.
l)å hon långsamt närmade sig, betraktande sin bild,
tänkte hon, icke jublande, utan med lugnt allvar: »jag
är verkligen vacker». Att hon var vacker, var just det,
angående hvilket hon mest ansåg sig vara i behof af
yttre vittnesbörd. . Om någon skulle funnit något att an-
märka mot formen på hennes näsa, hals eller haka, trodde
hon icke, att hon genast skulle kunnat visat sin för-
måga att prestera något utmärkt äfven i detta hän-
seende.
Det dröjde emellertid icke länge, innan hon hörde
en vagn komma rullande; det drogs hårdt på klock-
strängen och porten öppnades. Hon var således nu för-
vissad om, att icke gå miste om det väntade besöket.
Och dock ökades i någon mån hennes sinnesrörelse.
Trots sin sjelfförtröstan fruktade hon Klesmer såsom en
dol af den omedgörliga verld, som icke lät sig ledas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
