Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
hennes önskningar — någonting vitriolartadt, som fort-
for att bränna, antingen man smålog deråt eller rynkade
pannan. Stackars flicka! Detta var ett mer kritiskt
ögonblick’ för hennes bestämmelse som qvinna, än då
hon sist skulle fatta sitt beslut med hänseende till Grand-
court. Då var det fråga om, huruvida hon skulle taga
en speciel person till sin äkta man. Nu var frågan väsent-
ligen den, huruvida hon öfver hufvud behöfde gifta sig
— huruvida hon icke skulle kunna bryta sig en egen
väg och tillfredsställa sin ärelystnad utan att fängslas
af några band.
Klesmer gjorde sin vördnadsfullaste bugning på för-
makets breda dörrtröskel. Gwendolen gick honom med
en ovanligt allvarsam min till mötes, räckte honom han-
den och sade: »det är mycket snält af er, herr Klesmer,
att ni kommer. Jag hoppas ni inte funnit det alltför
förmätet af mig att framställa denna anhållan.»
»Jag betraktade er önskan som en befallning, livil-
ken hedrade mig», sade Klesmer, med motsvarande all-
var. Han gjorde sitt bästa för att glömma sina egna
angelägenheter och egna den största uppmärksamhet åt,
hvad Gwendolen kunde hafva att säga honom, men hans
sinne var efter gårdagens uppträden ännu i ett öfverret-
ningstillstånd, som hotade att gifva hans yttranden mer
än vanlig skärpa.
Gwendolen befann sig denna gång i en allt för
stark själsspänning för att tänka på formaliteter, Hon
förblef stående vid pianot, och Klesmer stälde sig vid
andra ändan af detsamma, med ryggen vänd mot dagern
och de förskräckliga, allvetande ögonen riktade på henne.
Att söka förställa sig, kunde icke tjena till någonting,
och hon begynte derför utan uppskof.
»Jag skulla vilja fråga er till råds, herr Klesmer.
Vi ha förlorat hela vår förmögenhet, vi ega intet. Jag
maste sjelf förtjena mig mitt bröd, och jag önskar sörja
för min mor, så att hon skall vara fri från all nöd.
Det enda, jag kan tänka mig — och det är något, som
jag skulle föredraga framför allt annat — är att bli
skådespelerska, att taga engagement vid någon teater.
Naturligtvis skulle jag dock vilja intaga en mer framstå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
