Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 3
att taga dem. Jag är inte rädd för att gå uppför backen;
det är vida bättre än detta platta, eviga enahanda, som
utgör en guvernants lif. Jag vill göra allt, hvad ni kan
råda mig till.»
Klesmer var nu mer än någonsin öfvertygad om,
att han måste tala rent ut.
»Jag skall säga er, hvilka steg ni lär bli nödsakad
att göra, ehuru jag ingalunda råder er dertill. Det gör
sä till vida alldeles det samma, hvilket mål ni föresätter
er — utmärkelse, ryktbarhet, ett anseende af andra eller
tredje rangen — det gör alldeles detsamma. Ni måste
resa till London och bo der med er mor. Ni måste
underkasta er en upptuktelse — musikalisk, dramatisk,
teatralisk; livad ni önskar företaga, så behöfver ni under-
visning», vid dessa ord blickade Gwendolen upp, som om
hon velat tala, men Klesmer lyfte upp handen och sade
i en afgörande ton: »jag vet. Ni har uppöfvat era talan-
ger — ni deklamerar — ni sjunger — från en salongs-
ståndpunkt. Min kära fröken, allt det der måste ni vänja
er af med. Ni har ännu intet begrepp om, hvad som
fordras af en utmärkt konstnär; ni måste upphöra med
att tro på en missförstådd beundran; ni måste veta, hvad
ni har att eftersträfva; ni måste underkasta er själ och
kropp en oafbruten upptuktelse. Först och främst er
själ; ty ni får inte tänka på ryktbarhet; från det irr-
blosset måste ni vända bort blickarne och endast hafva
till ögonmärke en utmärkt skicklighet. Förtjena någon-
ting skulle ni naturligtvis inte kunna — det skulle dröja
en lång tid innan ni erhölle engagement. Ni skulle be-
höfva pengar för att lifnära er och er familj. Men det»
— vid dessa ord rynkade Klesmer pannan och viftade
med handen, liksom detta varit en trivialitet, som det
ej lönade mödan att tala om — »det skulle det möjligen
kunna finnas utväg för.»
Grwendolen rodnade och bleknade under detta tal.
Hennes stolthet var grymt sårad, och det sista yttrandet
gjorde smärtan ännu våldsammare. Hon märkte mycket
väl, att hon måste se upprörd ut, och försökte att be-
kämpa sin svaghet genom att gå fram till en stol och
genom en rörelse med handen anvisa Klesmer en annan.
Daniel Deronda. II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
