Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
långt det kan räcka för hushållsboliofven, men du skall
åtminstone inte beliöfva sticka sönder dina stackars finger
på synålen och stirra bort den smula synförmåga, som
tårarne lemuat qvar i dina stackars ögon.»
Gwendolen beleds.agade icke, såsom hon plägat göra,
sina ord med några smekningar. Hon såg icke ens på
sin mor, utan betraktade turkos-halsbandet, medan hon
lät det glida mellan sina finger.
»Gud välsigne dig för din ömhet, min egen snälla
flicka», sade mrs Davilow med tårar i ögonen. »Förtvifla
inte, derför att himmeln nu är mulen. Du är så ung.
Mycken lycka kan ännu vara dig förbehållen.»
»Jag kan inte se, att det fins någon grund till en
sådan förhoppning», sade Gwendolen i en hård ton, och
mrs Davilow teg, i det hon tänkte, såsom hon ofta
förut tänkt: »hvad kan hafva förefallit mellan henne och
mr Grandcourt?»
»Jag mil behålla detta halsband, mamma», sade Gwen-
dolen, i det hon lade undan det och derpå tillåste skri-
net. »Men laga, att de andra sakerna bli sålda, till och
med om du ieke skulle få mycket för dem. Fråga on-
kel, hvad du skall göra med dem. Jag kommer i alla
fall inte att begagna dem mer. Jag skall nu taga slöjan.
Jag undrar just, om alla de beklagansvärda varelser, som
tagit slöjan, känt sig till mods som jag.»
»Öfverdrif nu inte saken, mitt barn!»
»Hur kan någon veta, att jag öfverdrifver, när jag
talar om mina egna känslor? Jag talade inte om, hvad
någon annan har känt.»
Hon tog åter den sönderrifna näsduken upp ur fickan
och lindade den omsorgsfullt kring halsbandet. Mrs Da-
vilow såg med någon öfverraskning på, hvad hon gjorde,
men tonen, hvarmed de sista orden uttalats, hade beröfvat
henne modet att göra några frågor.
De ’känslor’, Gwendolen med en så tragisk min ta-
lade om, hade icke sin förklaringsgrund blott och bart i
den omständighet, att hon skulle blifva guvernant; hon
var missnöjd med ställningar och förhållanden i allmän-
het. Saken var helt enkelt den, att hon hyste veder-
vilja för det speciela värf hon åtagit sig; hennes vedervilja ut-
rvoi
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
