Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56
»Åh, den råkade händelsevis ligga bredvid halsban-
det, oeh jag hade brådtom», sade Gwendolen, i det hon
tog näsduken och stoppade den i fickan. »Sälj inte hals-
bandet, mamma», tilläde hon, betagen af en ny känsla
rörande detta återsändande, som hon förut känt sig så
stött öfver.
»Nej, mitt barn, det skall jag visst inte, det är ju
gjordt af din fars urkedja. Och jag skulle helst inte
vilja sälja någonting alls. Ingen af de här sakerna är
af något synnerligt värde. Alla mina bästa smycken ha
för länge sedan blifvit mig fråntagna.»
Mrs Davilow rodnade. Ilon undvek vanligen hvarje
hänsyftning på sådana sakförhållanden som det, att G wen-
dolens styffar hade tagit sin hustrus juveler och sålt
dem. Efter ett ögonblicks uppehåll fortfor hon:
»Och jag har aldrig tänkt på att afyttra dessa sa-
ker för att skaffa oss penningmedel. Tag dem med dig.»
»Det skulle tjena till ingenting, mamma», sade Gwen-
dolen med köld. »Guvernanter begagna icke smycken.
Det vore bättre, att du. gaf mig en sådan der grå kläd-
ning och halmpåse, som barnen i tants fattigskola bära.»
»Nej, mitt kära barn, uppfatta för all del icke sa-
ken på det sättet. Jag är öfvertygad om, att Momperts
skola tycka om, att du klär dig smakfullt och prydligt.»
»Jag vet inte, hvad Momperts skola tycka om. Det
är nog, att man väntar, att jag skall vara efter deras
tycke», sade Gwendolen bittert.
»Om du vet något, som skulle förefalla dig mindre
obehagligt, — något som kunde låta göra sig — i stället
för att mottaga platsen hos biskopen, så säg mig det,
Gwendolen. Säg mig, hvad som ligger dig om hjertat.
Jag skall bjuda till att göra allt, hvad du önskar», sade
modern bönfallande. »Dölj för Guds skull ingenting för
mig. Låt oss bära allt gemensamt.»
»Ack, mamma, jag har ingenting att säga dig. Jag
kan inte företa mig någonting bättre. Jag måste anse
mig lycklig, om de vilja ha mig. Jag skall förtjena li-
tet pengar för din räkning. Det är det enda, jag kan
tänka på. Jag skall inte gifva ut några pengar detta år.
Du skall få alla dessa åttio pund. Jag vet inte, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
