Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med oss. Här på Offendene bo vi ännu som välmående
folk, i ett rymligt, komfortabelt hus. Men tänk om lian
funnit oss i Sawyers Cottage? De flesta män äro rädda
för att få ett påhäng i sin hustrus familj eller att nöd-
gas bidraga till dess underhåll. Om således mr Grand-
court vet, hvad som händt oss, anser jag detta steg för
ett starkt bevis på hans kärlek till dig.»
Mrs Davilow talade med ovanligt eftertryck; det var
första gången hon om Grandcourt vågat säga något, som
rent af tycktes att vara ett argument till hans förmån;
hennes vanliga erfarenhet var den, att sådana argument
göra mera skada än gagn. Den verkan, hennes ord nu
hade, var starkare, än hon kunnat föreställa sig; de fram-
besvuro en ny följd af möjligheter för Gwendolens själ,
föreställningar om, hvad Grandcourt kunde göra för hen-
nes mor, om hon, Gwendolen, gjorde, hvad hon icke äm-
nade göra. Hon var så uppskakad af denna nya stört-
sjö af tankar, att hon, liksom en person, som plötsligen
bortkallats i ett angeläget ärende, insåg, att hon måste
skynda att göra undan det åliggande, hon omedelbart
hade för händer. Brefvet måsto genast skrifvas, eljest
kunde saken uppskjutas i oändlighet. Hon handlade
alltså slutligen sk3»ndsamt, såsom hon önskat. Att
handla skyndsamt var för henne att hafva ett skäl
att undvika ett afgörande beslut och att lemna så många
utvägar som möjligt öppna.
Hon skref: »miss Harleth sänder mr Grandcourt
sin helsning. Hon skall vara hemma klockan tu på efter-
middagen.»
Innan hon skref adressen på biljetten, sade hon:
»var god och ring på klockan, mamma, i fall det fins
någon, som kommer, när man ringer.» Hon visste verk-
ligen icke, hvem som förrättade sysslorna i huset.
Först sedan budet medtagit brefvet och Gwendolen
hade stigit upp från stolen, sträckande ut armen ocn
stödjande hufvudet mot den samt uppgifvande en läng
suck, liksom hon känt sitt sinne lättadt, vågade mrs Da-
vilow fråga:
»Hvad skref du, Gwen?»
»Jag skref, att jag skulle vara hemma», svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
