- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
76

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 6
»Nej, det förstås», sade mrs Davilow, i den ton,
hvarmed en person, som fått en tillrättavisning, uttrycker
sig, och hon gick och satte sig och tog upp en sömnad,
som låg till hands; »han kan gerna vänta ännu en qvart,
om du så vill.»
Så väl orden som handlingen voro fullkomligt okonst-
lade, men de gjorde samma verkan, som om de varit re-
sultatet af den finaste beräkning. Nu väcktes nämligen
hos Gwendolen ett af motsägelseanda ingifvet, begär att
påskyndas: brådskan kunde befria henne från att mod
öfverläggning göra sitt val.
»Jag ämnade inte låta honom vänta, ända tills denna
sömnad blir färdig», sade hon och lyfte upp händerna
för att stryka tillbaka sina lockar, medan hon steg upp
från stolen och förblef stående.
»Men om du inte känner dig i stånd att fatta något
beslut?» sade mrs Davilow deltagande.
»Jag måste fatta ett beslut», sade Gwendolen, i det
hon gick fram till skrifbordet och satte sig. Under hela
tiden rörde sig rastlöst i hennes själ ett doldt strömdrag,
liksom tankarna hos en man, som underhåller ett samtal,
medan han oafbrutet funderar på, hur han skall bära sig
åt för att komma undan. Hvarför skulle hon inte lata
honom komma? Derigenom förpligtade hon sig icke till
något. Han hade följt efter henne till Leubronn: natur-
ligtvis var det hans mening att genast och bestämdt göra
den kärleksförklaring, hvarom han förut blott gifvit en
antydning. Än sedan? Hon kunde ju säga nej. Hvar-
för skulle hon förneka sig friheten att göra detta, som
hon ju dock hade lust till ?
»Om mr Grandcourt först helt nyligen återkommit
från Leubronn», sade mrs Davilow, då hon såg, att Gwen-
dolen lutade sig tillbaka på sin stol, efter att hafva
tagit pennan i handen, »sä undrar jag just, om han hört
talas om våra olyckor.»
»Det är något, som en man i hans ställning inte
fäster sig vid», sade Gwendolen. i en något spotsk ton.
»Somliga män skulle dock göra det», sade mrs D&"
vilow. »De skulle icke taga sig en hustru ur en familj,
som nästan är bragt, till t.iggarstafven, såsom fallet äi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free