Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem att icke lägga märke till, att ögonen sågo klarare
ut än de på senare tid plägat, att ett moln tycktes
hafva försvunnit från ansigtet, så att alla dess drag åter
framträdde i deras fridfulla ungdomsfriskhet. Modern
drog deraf några slutsatser, som gjorde, att hennes stämma
fick en nästan munter klang. »Vill du ha dina örhän-
gen?»
»Nej, mamma, jag vill inte bära några smycken, och
jag skall ta på mig min svarta sidenklädning. Svart, är
den enda drägl, som passar, när man vill säga nej åt en
friare», sade Gwendolen och smålog åt sin mor liksom i
forna dagar, medan hon steg upp för att kasta af sig sin
morgonrock.
»Men tänk, om han till slut inte skulle fria?» sade
mrs Davilow, icke utan en viss illparighet.
»Då kommer det att bli, derfor att jag på förhand
tillbakavisar honom»,, sade Gwendolen. »Det kommer på
ett ut.»
Irlon gjorde en stolt liten knyck på nacken, da hon
sade detta, och då hon gick ned för trappan i sin långa,
svarta klädning, hade hon återfått denna raka hållning pa
hufvudet och denna spänstighet i lemmarne, som på se-
nare tider saknats hos henne liksom hos en vissen planta.
Modern tänkte: »nu är hon fullkomligt lik sig igen. Det
måste vara af glädje öfver, att han kommer. Kan hon
verkligen ha någonting mot honom?»
Gwendolen skulle blifvit ganska ond, om denna tanke
högt uttalats, och det kanske så mycket mer, som hon
under de sista tjugu rimmarne, med undantag af den korta
tid, då hon sof, hade varit så upptagen af ständigt vex-
lande bilder och argument för och mot sitt giftermål med
Grandeourt, att hon icke längre förmådde vidblifva det
beslut hon på förhand fattat. Det ständiga vägandet upp
och ned mellan stridiga tankar, framkallade af stridiga
önskningar, hade bragt henne i ett tillstånd, som icke
tillät henne att fatta något stadgadt beslut. Ilon skulle
hafva förklarat, att hennes beslut var ofäränderligt det
samma, men det var ett beslut, ur hvilket allt blod utsugits
och i hvilket det ej fans mer lifaktighet än i orden »ske
Guds vilja», uttalade af en person, som ifrigt afvaktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
