Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
något tillfälle att komma ur sin närvarande ställning.
Det var icke hennes afsigt att antaga Grandcourts an-
bud ; från första stund, hon erhållit hans bref, hade
hon föresatt sig att gifva honom korgen; men detta
kunde endast locka henne att taga de ledsamma skälen i
närmare skärskådande, tills hon slutligen började finna
dem litet mindre afskräckande; det kunde icke hindra
henne från att med tillhjelp af sin faDtasi på åtskilligt
sätt söka utgrunda, hvad hon icke bestämdt visste, hvar-
igenom det, som hon visste, erhöll ett något förändradt
utseende. Den, som med en liflig fantasi ser på ett
tvifvelaktigt föremål, kan gifva det tjogtals olika former.
De obestämda grunder till villrådighet, hon haft före
samtalet vid »De Hviskande Stenarne», kommo icke
vidare i betraktande; de hade alla blifvit vanmäktiga
genom den vedervilja, som de meddelanden, hon då er-
höll, ingåfvo henne. Hade det der mötet i Cardell Chase
icke egt rum, sade hon nu för sig sjelf, skulle det icke
legat något hinder i vägen för henne att gifta sig med
Grandcourt. Den dagen och allt sedan dess hade hon
icke resonnerat eller tvekat; hon hade handlat efter en
oemotståndlig ingifvelse, i jemförelse med hvilken allt
resonnerande var lika svagt som ljudet af en enstaka
röst i jemförelse med en brusande . ström. Ingifvelson
hade kommit, icke allenast af hennes egen jungfruliga
stolthet och svartsjuka, icke allenast af den fasa, som
åsynen af en annan qvinnas olycka framkallat hos henne,
utan — af hennes rädsla för att göra orätt — en rädsla,
som visserligen icke just synnerligen ofta uppenbarade
sig i hennes hvardagslifs enskildheter, men för den skull
icke var mindre stark. Allt, som ansågs förenligt med
egenskapen att vara en dam af verld, förorsakade henne
inga betänkligheter, men från vanärans, det orättas, brot-
tets dunkla område ryggade hon tillbaka med en bland-
ning af stolthet och fasa, och oafsedt det skamliga i
saken, skulle hennes känsla genast hafva kommit henne
att till brottets område hänföra hvarje med afsigt mot
en annan begången oförrätt.
Men nu — visste hon nu också bestämdt, nur det
förhöll sig med mrs Glashcr och hennes barn? Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
