Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
icke utplåna en känsla af förbittring och äckel — ut-
trycket är icke öfverdrifvet — öfver, att man kunnat
anmoda henne om att ingå en äktenskaplig förening med
en utlefvad person, hvars förflutna dolde hemligheter,
hvilkå måste intressera honom vida lifligare än do för-
hållanden, hvari han kommit till hmne. Visserligen hade
frågan om kärlek å hennes sida så godt som alls icke
sysselsatt henne i hennes förhållande till Grandcourt.
Att hon skulle gifta sig, det hade hon funnit vara önsk-
värdt, men kärleken hade hon icke ansett som någon
bevekelsegrund dertill; att vara förälskad, tillkom mannen,
hvars sak det ju ock var att taga de första stegen.
Gwendolen hade icke funnit något att invända mot Grand-
courts sätt att vara förälskad, innan hon sett denna skymt
af hans förflutna, som på henne gjort samma intryck
som en personlig förnärmelse. Han hade med full öfver-
läggning gjort henne sin kur, och hon kände sig ännu
helt upprörd, då hon tänkte tillbaka derpå. Kanske var
andra mäns lif af samma beskaffenhet — fullt af hem-
ligheter, som gjorde de oskuldsfulla förutsättningarna af
de qvinnor, de önskade gifta sig med, till en farce, hvaråt
de skrattade i mjugg.
Dessa känslor af förtrytelse, och afsky hade slagit
djupa rötter, och ehuru andra bedröfliga erfarenheter
under de sista veckorna beröfvat dem deras våldsamhet
och gjort dem blott och bart till minnen, var det dock
hufvudsakligen deras tillbakaverkande kraft som stadgade
hennes föresats att icke gifva Grandcourt sitt ja. Hon
hade aldrig tänkt på att fatta något nytt beslut, hon
hade endast öfvervägt, hvad man skulle kunna tänka eller
säga. Om något skulle kunnat förmå henne att förändra
tankar, skulle det varit utsigten att bereda »stackars
mamma» ett bekymmerfritt lif; det, medgaf hon, var
frestande. Men nej — hon skulle gifva honom korgen,
hmellertid verkade den tanken, att han kom för att få
korgen, upplifvande på hennes sinne; hon hade åter de
hvita tömmarne i sina händer; det gick liksom ett nytt
strömdrag genom hennes väsen, uppfriskande hennes sinne
och skingrande den tryckta sinnesstämning, hvari hon
försatts genom samtalet med Klesmer. Hon skulle nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
