Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÉÉSÉI&awi
-
81
hade gifvit ett slags, löfte, hade sagt: »jag skall inte stå
i vägen för era önskningar.» Men skulle den omständig-
het, att någon annan qvinna gifte sig med Grandcourt
verkligen vara något afgörande hinder för hennes önsk-
ningar, eller skulle derigenom någon verklig oförrätt till-
fogas henne oeh hennes gosse? Vore det kanske icke
lika godt, ja, vore det till och med ej bättre, att Grand-
court blefve gift? Ty hvad kunde ej en qvinna uträtta,
oin hon blefve gift, så framt hon blott förstode att göra
sig gällande? Nu var hon helt och hållet inne på den
skapande fantasiens område. Gwendolen hade ungefär
en lika tydlig föreställning om äktenskapet — det vill
säga, om mannens oeh qvinnans ömsesidiga inflytande,
rättigheter och skyldigheter i det äkta ståndet — som
hon hade om magnetiska strömmar och lagen för stormar.
Mamma förstod sig icke på det — så sammanfat-
tade hon, hvad hon visste med hänseende till sin mors
erfarenhet i den vägen: hon sjelf skulle naturligtvis sköta
saken på ett helt annat sätt. Och äktenskapets pröf-
ningar voro det sista ämne, mrs Davilow hade lust att
på ett uttömmande sätt utreda för sin dotter.
»Jag undrar just, hvad mamma och onkel skulle
säga, om de kände till förhållandet med mrs Glasher?»
tänkte Gwendolen, men det kunde naturligtvis icke falla
henne in att berätta dem det, till och med om hon icke
känt sig förpligtad till tystnad. »Jag undrar just, hvad
vcrlden skulle säga derom, eller hvad man skulle säga,
. om mr Grandcourt gifte sig med någon annan, då han
redan förut har barn ? Att spekulera på, hvad »verlden»
skulle säga, var det samma som att fritaga sig från att
fälla ett omdöme, då allt var dunkelt för henne, sedan
hennes känsla upphört att vara hennes rättesnöre. Hon
behöfde endast rådfråga sina minnen, så visste hon, att
verlden betraktade oäkta barn som varelser, de der långt
mer förtjenade att afskys och utstötas ur samhället än
dessa oäkta barns fäder. »Verldens» dom tycktes vara,
att hon icke hade någon anledning att synnerligen be-
kymra sig om mrs Glasher och hennes barn.
Men det var ett annat sätt, hvarpå de förorsakade
henne bekymmer. Hvad andra möjligen tänkte, kunde
Daniel Deronda. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
