Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
»Tillåt mig dä ätt föra or till dörren», sade Grand-
eourt, och hon lade sin arm i hans. Deras ansigten voro
mycket nära hvarandra, ty de voro nästan jemnhöga, och
han såg på henne. Hon tyckte, att hans beteende som
älskare var mycket behagligare än något, som hon läst
om i böcker. Hon var alls inte rädd för, att det skulle
falla honom in att kyssa henne, och kände sig så obesvärad,
att hon plötsligt» stannade midt i rummet och, till hälften
gycklande, till hälften allvarsamt, sade: »Ack, medan jag.
kommer ihåg — det är någonting som jag inte tycker
om, som ni kan bovara mig från. Jag tycker inte om
mr Lushs sällskap.»
»Ni skall slippa det. Jag skall göra mig af mod
honom.»
»Ni är således inte sjelf intagen i honom?»
»Inte det minsta. Jag liar låtit honom hänga mig
i hälarna, emedan han alltid varit en fattig fan», sade
Grandcourt i ett adagio, som uttryckte den fullkomligaste
likgiltighet. »Han erhöll uppdrag att resa med mig, då
jag var helt ung. Han har alltid varit en råbarkad sälle
— ett slags bastard af ett svin oeh en dilettant.»
Gwendolen skrattade. Allt detta lät ganska välvilligt
och naturligt: den försmädliga ton, hvari Grandcourt ta-
lade om Lush, förhöjde hans godhet. Och när de fram-
kommo till dörren, var det sätt, hvarpå lian öppnade den,
höjdpunkten af det utsöktaste galanteri. Det såg verkli-
gen ut, tänkte hon, som han skulle bli en så föga obe-
haglig äkta man, som man någonsin kunde vänta sig.
Mrs Davilow satt i spänd väntan i sin sängkammare,
då Gwendolen inträdde, hastigt gick fram till henne, kysste
henne på båda kinderna och sakta sade till henne: »kom
ned, mamma, och heisa på mr Grandcourt; jag är förlof-
vad med honom.»
»Mitt innerligt älskade barn!» sade mrs Davilow
med en öfverraskning, som snarare var högtidlig an
glad.
»Ja», svarade Gwendolen i samma ton och med en
hastighet, som antydde, att det tjenade ingenting till att
göra henne några frågor. »Allting är afgjordt. Du kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
