Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8’J
tills jag kommer i morgon. Om fjorton dar eller tre
veckor — så fort som möjligt.»
»Åh, ni tror väl ni skall bli led på mitt sällskap»,
sade Gwendolen. »Jag har gjort den iakttagelsen, att så
snart folk äro gifta, så är mannen icke så ofta hos sin
hustru, som han var, då de voro förlofvade. Men kanske
jag också kommer att tycka om, i fall det blir så.»
Hon slog till ett klingande skratt.
»Ni skall fä allt hvad ni tycker om», sade Grand-
court.
»Och intet, som jag intet tycker om? Jag ber, lofva
mig det; ty jag tror, att jag tycker mer illa om, hvad
jag inte tycker om, än jag tycker om, hvad jag tycker
om», sade Gwendolen, som befann sig i detta qvinnans
paradis, der allt tokprat förefaller tillbedjansvärdt.
Grandcourt förblef tyst ett ögonblick; detta var ett
slags spetsfundigheter, hvari han sjelf också egde stor er-
farenhet. »Jag vet inte — denna verld är en dum verld,
der det jemt och samt händer något, som man inte tycker
om. Jag kan inte alltid förhindra ett och annat, som
kommer att tråka ut er. Om ni t. ex. skulle få lust att
rida på Criterion under en jagt, kan jag inte hindra, att
han af en eller annan orsak störtar.»
»Åh, min vän Criterion, hur står det till med honom?»
»Han står utanföre: jag befalde ridknekten att rida
hit med honom, så att ni skulle få se honom. Han hade
fruntimmerssadel på sig en eller ett par timmar i går.
Kom fram till fönstret, så skall ni få se honom.»
De kunde se de båda hästarne långsamt föras rundt
omkring gräsplanen, och då Gwendolen varseblef ett af
de vackra, väl ryktade djuren, vaknade i hennes själ en
känsla af triumf. De voro symboler af rikedom och makt
och stodo i en angenäm kontrast mot den ohyggliga
fattigdom och förnedring, som hon på senare tider haft
så tätt inför ögonen.
»Vill ni rida på Criterion i morgon?» sade Graud-
court. »Om ni vill det, skall jag ställa om allt.»
»Ja, det skulle jag grufligt gerna vilja», sade Gwen-
dolen. »Jag längtar att åter en gång få sätta af i stor-
mande galopp. Men nu måste jag gå och hcinta mamma,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
