Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
■■■■■■■■■
92
»Jag är inte alls så säker på det, tant», sade Gweu-
dolen i en något trotsig ton. »Jag vet inte besked om
alla de känslor, som det är tillbörligt att hysa, när man
är förlofvad.»
Prosten klappade henne på axeln och smålog, som
om hvad hon sagt endast varit en smula barnslig odygd,
och hans hustru tolkade hans beteende som ett tillkänua-
gifvande, att hon icke finge känna sig sårad. Hvad Anna
beträffade, kysste hon Gwendolen och sade: »jag hoppas,
att du må bli lycklig», men drog sig derpå undan till bak-
grunden af rummet och försökte att återhålla sina tårar.
På de senare dagarne hade hon för sig uppgjort en liten
roman angående Rex — hon hade förestält sig, att, om
han ännu var lika förälskad i henne som förr, Gwendolens
genom motgångarne vekare stämda hjerta skulle kunna
fatta kärlek till honom, så att do med tiden kunde gifta
sig med hvarandra. Och romanen hade förvandlats till
en bön, att hon, Anna, måtte vara i stånd att glädja sig
deröfver som en god syster och endast tänka på att göra
sig nyttig genom att arbeta för Gwendolen, så länge som
Rex icke var rik. Men nu beböfde hon styrka för att
glädja sig åt något annat. Miss Merry och småflickorna,
Alice med de höga skuldrorna, Bertha och Fanny, som
alltid hviskade med hvarandra, Isabella, lyssnerskan, voro
alla närvarande vid detta högtidliga tillfälle, då allt var
såsom sig borde, då allt tycktes vända sig till heder och
ära för Gwendolen och det verkliga lifvet var lika intressant
som »sir Charles Grandison». Aftonen förflöt hufvud-
sakligen under myndiga yttranden af prosten, till svar på
de två äldre damernas förmodanden. Enligt hans tanko
var det närvarande fallet icke ett sådant, att han kunde
anse det för en pligt att bringa de testamentariska dispo-
sitionerna i äktenskapskontraktet på tal; allting måste och
kunde trygt öfverlemnas åt mr Grandcourt.
»Jag skulle gerna riktigt vilja veta, hvad slags ställen
Ryelands och Gadsmere äro», sade mrs Davilow.
»Gadsmere är, som jag tror, ett gods af mindre be-
tydenhet», sade mr Gascoigne; »men llyelands, det vet
jag, är en af våra vackraste herrgårdar. Parken är vid-
sträckt och skogarne mycket värdefulla. Huset är bygdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
