Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
93
af Inigo Jones och plafonderna äro målade i italiensk
stil. Godset skall afkasta tolftusen pund om året, och
Grandcourts ha två pastorat att gifva bort. Det kan lik-
väl hända, att det hvilar några onera på jorden. Emeller-
tid var dock mr Grandcourt alltid enda barnet.»
»Det skulle vara märkvärdigt», sade mrs Gascoigne,
»om han förutom allt det andra ock skulle bli lord Stan-
nery. Tänk bara: de Grandcourtska godsen, de Mallin-
gerska godsen, och baronetstiteln och pärskapet», hon räk-
nade upp hvar sak för sig på fingren och gjorde ett uppe-
håll vid den fjerde punkten, hvarefter hon tilläde: »men
det påstås, att det inte lär tillfalla honom någon jord
med pärsvärdigheten.» Hon tycktes finna det beklagligt,
att det. inte fans någonting för det femte fingret.
»Pärsvärdigheten», sade prosten sansadt, »måste be-
traktas som en aflägsen möjlighet. Det finnes två kusiner
mellan den närvarande pären och mr Grandcourt. Visser-
ligen händer det ibland, att döden eller andra orsaker
hopa det ena arfvet efter det andra på en enda mans
hand. Men detta är ett öfvcrmått, som alls icke är önsk-
värdt. Att vara sir Mallinger Grandcourt Mallinger —
detta förmodar jag, kommer att bli lians titel — med
dertill hörande egendomar, det är att ha ett för hvem
som helst tillräckligt värderikt pund sig anförtrodt. Lät
oss hoppas, att det skall bli väl användt.»
»Och hvilken ställning för hustrun, Gwendolen!»
sade mrs Gascoigne, »ett stort ansvar kommer sannerligen
att hvila på dig, Gwendolen. Men du måste med det
allra första skrifva till mrs Mompert, Henry. Det är
rätt bra, att du har en förlofning att anföra som ursäkt,
eljest kunde hon känna sig stött. Det är en mycket
stolt dam.»
»Från den ohyggligheten är jag dä ändtligen fri»,
tänkte Gwendolen, för hvilken namnet Mompert blifvit
ett slags buse. Hon var mycket tyst under loppet af
aftonen och kunde denna natt knappast sofva en blund
i sin lilla hvita säng. Det var något sällsynt — ung och
stark som hon var — att hon låg vaken, och ännu säll-
syntare kanske att hon tog sig till vara för, att hennes
mor skulle märka hennes sömnlöshet. Men hon befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
