Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
»Så utmärkt välvilligt och finkänsligt», sade mrs
Davilow rörd. »Men jag skulle verkligen helst se, att
jag slapp vara beroende af en måg. Jag och småflickorna
kunde mycket väl dra oss fram på egen hand.»
»Om du säger det en gång till, mamma, så gifter
jag mig inte med honom», sade G-wendolen i en vred-
gad ton.
»Mitt kära barn, jag hoppas, att du inte gifter dig
uteslutande för min skull», sade mrs Davilow med bed-
jande stämma.
G-wendolen vände hufvudet åt andra sidan af kud-
den, bort ifrån modern, och lät ringen ligga. Hon var
förbittrad öfver detta försök att beröfva henne en beve-
kelsegrund. En djupare orsak till hennes förbittring lag
kanske i medvetandet, att hon icke ämnade gifta sig
uteslutande för sin mors skull, att hon kände sig dragen
till äktenskapet af en åtrå, som till och med kraftigare
skäl än de, som hennes mors oegennyttiga förklaring
inneburo, icke förmådde öfvervinna. Hon hade vid sitt
uppvaknande sett tecken på, att hon var oåterkalleligen
förlofvad, och alla nattens stygga syner, farhågor ock
tankar skulle nu betraktas vid dagsljus, i hvilket de
sannolikt skulle visa sig svaga.
»Det enda, jag önskar, är din lycka, mitt barn»,
fortfor mrs Davilow. »Jag vill inte säga nagot, som
kan plåga dig. Yill du inte sätta ringen på fingret?»
Det drog om ett par minuter, innan G-wendolen
svarade, men hennes tankar voro i liflig verksamhet.
Slutligen reste hon sig med föresats att göra, hvad hon
skulle hafva gjort, om hon suttit till häst: raskt skynda
framåt, hvad helst det än var, hon kunde hafva att
grubbla på.
»Jag trodde, att fästmannen alltid sjelf satte ringen
på fästmöns finger», sade hon skrattande, i det hon
satte ringen på fingret och såg på den med en intagan e
rörelse på hufvudet. »Jag vet, hvarför han skickat den»,
tilläde hon och nickade åt modern.
»Hvarför då?» ,
»Han vill hellre, att jag sjelf skall sätta den P
fingret, än han vill bedja mig om att låta honom J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
