Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
arrv
(fatt
a
göra det. Han är mycket stolt. Men det är jag också.
Vi passa bra för hvarandra. Jag skulle inte kunna
fördra en man, som föll på knä och kröp som en hund
för mig. Han är verkligen inte någon obehaglig men-
niska.»
»Det var ett mycket tarfligt beröm, Gwen.»
»Nej, inte i fråga om en karl», sade Gwendolen
muntert. »Men nu måste jag stiga upp och kläda på
mig. Vill du vara snäll och fästa upp mitt hår, mamma
lilla?» fortfor hon, i det hon drog ned moderns ansigte
och tryckte sina kinder mot hennes; »och vill du lofva
mig, att inte vara så stygg och hädanefter tala om att
lefva i fattigdom? Du måste finna dig i, att vi sörja
för din beqvämlighet, äfven om du inte tycker om det.
Och rnr Grandcourt beter sig ju alldeles utmärkt; inte
sant?»
»Ja, det gör han visst», sade mrs Davilow upp-
muntrad och öfvertygad om, att Gwendolen, när allt
kom omkring, dock höll af sin fästman. Hon tyckte
sjelf, att han var en man, hvars uppmärksamhetsgärdcr
borde kunna göra intryck på en ung flicka. Friare
måste ofta, liksom ord, bedömas efter den figur de göra
i bildadt sällskap; det är svårt att få veta synnerligen
mer om dem. Och all moderns ångest gälde nu icke
Grandcourts karakter, utan den sinnesstämning, hvari
Gwcndolen mottog hans anbud.
Denna sinnesstämning genomgick naturligtvis på denna
morgon ett nytt skede. Till och med då hon gjorde
sin toilett, bado hon framdragit allt, hvad hon visste,
för att finna grunder, som kunde rättfärdiga hennes
giftermål. Och hvad hon mest höll sig fast vid, var
den föresatsen, att hon, då hon blifvit mr Grandcourts
hustru, skulle förmå honom att på det mest frikostiga
sätt sörja för mrs Glashers barn.
»livad kunde det gagna henne, att jag inte gifte
mig med honom? Han kunde ha gift sig med henne,
om han velat; men han ville det inte. Det är kanske
hennes egen skuld. Det måste vara en mängd förhål-
landen i hennes lif, som jag inte känner till. Och han
Daniel Deronda. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
