Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
måste ha varit god mot henne på många sätt, eljest,
skulle hon inte önskat att bli gift med honom.»
Men detta sista argument begynte strax att före-
komma henne sjelf tvifvelalctigt. Det var naturligt, att
mrs Glasher skulle önska hindra, att andra barn trädde
emellan mr Grandeorut och hennes egna; denna känsla för-
stod Gwendolen mycket väl, och hon fann genast en ut-
väg att förlika de stridiga anspråken.
»Det är inte sagdt, att vi få några barn; jag hop-
pas, att vi inga få. Då kan han ju testamentera sitt
gods åt den vackra lilla gossen. Onkel sade, att mr
Grandcourt kan göra som han behagar med sina gods,
och när sir Hugo Mallinger dör, kommer det att finnas
tillräckligt för två.»
Då hon kom att tänka på detta, började det synas
henne alldeles orimligt af mrs Glasher att begära, att
hennes son skulle blifva ende arfvingon, och det dubbla
godsområdet var en borgen för, att ingen orätt skeddo
henne genom Grandcourts giftermål, då hans hustru var
Gwendolen Harleth, som så bestämdt föresatt sig, att
man icke skulle få något rättvist skäl att tillvita henne
något. Hon hade fått den vanan att anse sig sjelf
oklanderlig; endast andra personer hade fel.
Egendomligt nog hade den betraktelsen, att hon
icke skulle göra mrs Glasher någon orätt genom sitt
giftermål, i så hög grad inverkat på hennes uppfattning
af saken, att den vedervilja, som mr Grandcourts före-
gåenden ingifvit henne, derigenom betydligt mildrades.
Den fasa, som hon, medan hon låg vaken om natten,
känt vid tanken på att hafva öfverskridit gränsen mel-
lan godt och ondt och gjort något, som hon genast in-
sett vara orätt, hade haft till följd, att hans handlings-
sätt börjat förefalla henne mindre upprörande. Hon
tänkte på honom, hurudan han än måtte vara, som på
en man, öfver hvilken hon skulle komma att utöfva ett
obegränsadt inflytande, och som det aldrig fallit henne
in, att hon skulle älska honom, så var hvarje angenäm
egenskap, han var i besittning af, så mycket, mor värde-
full. Med hänseende till Grandcourts föregåenden bör-
jade hon nu hugna sig med den tanken, att han för_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
