Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104
under ytan. Den djupare impulsen till hans själsverk-
samhet kom från Gwendolens bild; men om de tankar,
den väckte, skulle man blott kunna få en ytterst svag
föreställning, om man oek läste hvad alla tidehvarfs ero-
tiska skalder skrifvit om kärleken. Det var någonting
karakteristiskt, att den tillfredsställelse, han hyste, icke
härrörde af den tron, att Gwendolen var förälskad i honom
och att kärleken öfvervunnit den svartsjuka förbittring,
som kommit henne att rymma sin kos från honom. Tvärt-
om, han fann något mycket eget i det sakförhållande,
att denna unga flicka, trots den trägna uppmärksamhet,
han visat henne, icke var förälskad i honom, och det
syntes honom mycket sannolikt, att hon icke skulle gifvit
honom sitt ja, i fall icke familjen plötsligt kommit på
obestånd. Från första stunden hade det legat något re-
tande och förtrollande i den skalkaktighet, hvarmed hon,
icke besvarat, utan slingrat sig undan hans tillmötesgåeu-
den. Trots allt hade hon dock bragts derhän till att
taga honom — bragts till att knäböja som en dresserad
häst på en circus, ehuru det kanske under hela tiden
föreföll henne motbjudande. På det hela förorsakade
detta antagande Grandcourt en mycket större tillfreds-
ställelse, än han skulle liafva känt, om han vunnit cn
ung flicka, om hvilken han var säker på, att hon hyste
en stark personlig böjelse för honom. Och dock för-
knippade sig med denna glädje öfver att liafva besegrat
den motsträfviga, den hos honom inrotade öfvertygelsen,
att en qvinna, hvilken han skänkte sin ynnest, icke skulle
kunna förblifva fullkomligt kall för hans bemödanden att
vinna henne, och att Gwendolen med tiden skulle blifva
mer förälskad i honom än hän i henne. I hvad fall som
helst skulle hon nödgas underkasta sig honom, och lian
gladde sig vid tanken på, att hon, hvars stolthet och
djerfva mod voro egnade att beherska alla andra, utom
honom sjelf, skulle blifva hans hustru. Han hade ingen
smak för en qvinna, som varit idel ömhet mot honom,
ifrig att efterkomma hans önskningar och villig att åtlyda
honom. Han ville vara herre öfver en qvinna, som gerna
skulle beherskat honom och som kanske skulle varit i
Stånd att beherska en annan man.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
