- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
124

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124
da småleende. »Jag borde väl hafva sagt, att hvardera
parten menar, att det vore bäst om den andra parten
vore god.»
»Jag önskade således, att ni skulle vara bättre än
jag och det var också er mening», sade Gwendolen och
nickade och skrattade, medan bon satte sin häst i traf
och red fram till Grandcourt, som icke yttrade ett ord
till henne.
»Vill ni inte veta, hvad jag sade mr Deronda?»
frågade Gwendolen, hvars egen stolthet bjöd henne att
redogöra för sitt handlingssätt.
»Hm — nej», sade Grandcourt kallt.
»Nå, det var det första ohöfligå ord, jag hört af
er — att ni inte bryr er om att höra, hvad jag har att
säga», sade Gwendolen och tog på sig en misslynt min.
»Jag bryr mig om att höra, hvad ni har att säga
mig — inte hvad ni har att säga andra män», svarade
Grandcourt.
»Då vill ni ock höra detta. Jag ville, att han
skulle tala om för mig, hvad han hade emot att jag
spelade, och han höll en liten predikan för mig.»
»Ja — men förskona mig för hans predikan.» I
fall Gwendolen inbillat sig, att Grandcourt brydde sig
om, att hon talade med Deronda, ville han låta henne
förstå, att hon misstagit sig. Men han tyckte icke otu,
att hon uppmanat honom att rida vidare. Hon såg, att
han var stucken, men låtsade ej om det. Hon hade
vunnit sitt syfte och ännu en gång fått tala med Deronda,
innan han tog af sig hatten och red med de andra till
Diplow, medan hennes fästman följde lienne till Offen-
dene, der han skulle säga farväl, innan han begaf sig af
på den der resan, som skulle räcka en hel dag, och
hvars mål han icke angifvit. Grandcourt hade talat san-
ning, då han kallade det en tråkig resa: han for nämli-
gen med bantåget till Gadsmere.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free