Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
sin fars arfvinge. Det var åträn efter detta resultat,
sotn förlänade Grandcourts känslor för henne en så yt-
terst stor vigt och betydelse; hennes kärlek till honom
hade för länge sedan öfvergått till ett brinnande begär,
att han skulle skänka henne en hustrus orubbliga, var-
aktiga rättigheter, och hon väntade ingen annan lycka i
äktenskapet än tillfredsställelsen af sin moderliga kärlek
och stolthet, tryggheten för att ej behöfva blygas för
sig sjelf i sina barns närvaro. För att uppnå detta re-
sultat var hon till och med beredd att med undergifven-
het fördraga det värsta, som kunde drabba henne i äk-
tenskapet, och hon var slug nog för att på negativt vis
styrka Grandcourts vacklande föresats genom att icke
besvära honom med lidelsefulla uppmaningar och med
att ställa till uppträden. Hos henne så väl som hos
alla andra, som vjlle utverka något af honom, hade hans
oberäkneligt nyckfulla lynne och hans böjelse att blifva
allt mer obeveklig, ju mer man bad honom om någon-
ting, framalstrat en grundad fruktan för honom; det
hade dröjt länge, innan hon upptäckt dessa karakters-
drag, som den hållning, hvilken iakttagits mot henne af
hennes unga älskare med de vackra dragen och det blida
sättet, icke kunnat gifva henne någon aning om. Men
att tiga stilla var naturligtvis icke så litet påkostande
för denna lidelsefulla qviuna, och hennes sinne blef der-
igenom så mycket mer förbittradt. Hon var fullkomligt
beroende af Grandcourt; ty ehuru han alltid frikostigt
sörjt för alla hennes behof, hade han icke förbundit
sig till något annat än frivilliga gåfvor, och emedan äk-
tenskapet var det mål, hvartill hon sträfvade, ville hon
icke låta afspisa sig med något mindre. Han hade sagt
henne, att han aldrig ämnade anslå någon fast inkomst
åt henne annat än genom testamente, och när hon tänkte
på, hvad framtiden kunde bära i sitt sköte, föll det
henne ofta in, att Grandcourt, om hon också aldrig blef
hans hustru, kanske aldrig komme att få en son, som
hade något lagligt anspråk på honom, och då kunde det
till slut dock komma derhän, att hennes son blefve arf-
vinge till den hästa delen af hans gods. Ingen son
kunde vid så tidig ålder lofva att blifva mer lik sin far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
