- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
127

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der sina samtal i deras kärleks första dagar. Den tiden
skulle Grandcourt gerna hafva gjort huru stor uppoffring
som helst för att åstadkomma en äktenskapsskilnad; men
den äkta mannen ville ej gå in derpå, enär han icke
hade för afsigt att gifta om sig och icke ville, att hans
husliga angelägenheter genom en rättegång skulle dragas
inför offentligheten.
På mrs Glasher hade åren gjort en alldeles mot-
satt verkan. I början var hon jemförelsevis likgiltig för,
om det skulle blifva henne möjligt att gifta sig med ho-
nom eller icke. Det var henne nog, att hon blifvit qvitt
en obehaglig man och funnit ett slags sällhet hos en äl-
skare, som fullständigt förtrollat henne — som var ung,
vacker, öm och lefde i den elegantaste stil. Hon var
en lidelsefull, liflig qvinna, som satte stort värde på att
tillbedjas och var förbittrad öfvcr fem års dålig behand-
ling af sin man, och känslan af att vara befriad var
så stark hos henne, att den dämpade all åtrå efter mer,
än hon redan var i besittning af. Den tvetydiga ställ-
ning, hvari hon befann sig, bekymrade henne icke då
för tiden. Hon missunnade icke en af sin man ring-
aktad hustru de hedersbetygelser, verlden egnade henne;
den enda fläck, som förmörkade hennes eljest molnfria
lefnadshimmel var tanken pä, att hon öfvergifvit sin
tre års gamla gosse, som dött tu år derefter, och hvars
första ord, »mamma», hade en helt annan klang, än
samma ord från de barn, som kommo efter. Men nu
hade åren framkallat många andra förändringar, än blott
och bart de spår, de lemnat efter sig i hennes drag,
och hennes innerligaste önskan var nu, att Grandcourt
skulle gifta sig med henne. Den tvetydiga ställning,
som hon för egen del icke brytt sig om, började nu
tynga på hennes sinne för barnens skull, ty dem älskade
hon med en innerlighet, som stegrades af begäret att
skafta dem upprättelse. För öfrigt ångrade hon intet
af hvad hon gjort. Om Grandcourt gifte sig med henne,
så skulle det förflutna icke kunna hafva någon menlig
inverkan på barnens framtid; de skulle se sin mor i en
aktad ställning, och de skulle icke stå i något ogynn-
samt förhållande till verlden; hennes son skulle blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free