Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130
gar som betalats för dem. I fråga varande diamanter
voro inga »ljusberg» — do voro endast ärter och bönor
för halsen, lockarna och öronen, men de voro dock värda tu-
sen pund, och Grandcourt ville nödvändigt hafva dem ät
sin hustru. Då han en gång förut bedt Lydia att åter-
lemna honom dem, helt enkelt derför, att de skulle vara
säkrare i hans förvar och borde deponeras i banken, hade
hon lugnt, men bestäradt vägrat och förklarat, att de be-
funno sig i fullkomlig säkerhet hos henne; och slutligen
hade hon sagt: »om du gifter dig med någon annan,
skall jag utlemna dem åt henne; ämnar du gifta dig med
Dågon annan?» Yid denna tid hade Grandcourt ingen
anledning att yrka på uppfyllandet af* sin begäran, och
så mycket måste sägas till hans beröm, att hans fallenhet
för att utöfva makt, antingen genom att kufva menniskor
eller gäckas med dem eller försätta dem i ett raseri, som
de icke vågade gifva luft åt — en fallenhet, som allt
mer tilltog hos honom, ju mer andra böjelser förslappa-
des — aldrig gaf sig tillkänna i hans beteende mot Lydia.
En sträng tolkare kunde hafva sagt, att blott och bart
det förhållande, hvari de stodo till hvarandra, den sorg-
ligt beroende ställning, hvari denna qvinna befann sig till
honom, var en oafbruten njutning för hans hersklystnad.
Men det låg någon ting annat i detta hans öfverseende
med henne, nämligen en öfverlefvande, ehuru förvandlad
verkan af den makt, hon en gång utöfvat öfver honom,
och det var denna efterverkan, som gång efter annan
gjort honom böjd för att hellre binda sig vid ett förflu-
tet, som han kände, än gifva sig i färd med något nytt
och okändt. Men nu hade det nya dock fått makt med
honom och eggat honom att draga så stor fördel deraf
som han förmådde.
Mrs Glasher satt i det trefliga rum, der hon, om-
gifven af sina barn, vanligtvis tillbragte förmiddagarna.
Det hade ett fyrkantigt, utskjutande fönster och låg utåt
en bred grusväg och en gräsplan, som sluttade nedåt en
liten bäck, hvilken hade sitt utlopp i dammen. Ofvanpå
ett litet svart skåp, på det gamla ekbordet och på de
med mörkt läder öfverdragna stolarna lågo barnens lek-
saker, böcker och trädgårdsdrägter kringspridda, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
