Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÉ -......t—ti n-i...............................
131
moderlig dam i pastell skådade med ett välvilligt små-
leende ned derpå från väggen. Barnen voro allesamman
i rummet. De tre flickorna, som sutto omkring sin mor
vid fönstret, voro miniatyrporträtt af lienne — svartögda
brunetter med fina ansigtsdrag och så ’märkvärdigt full-
ändadt formade näsborrar och ögonbryn, som om de varit
små damer, ehuru den äldsta blott var nio år gammal.
Gossen satt ett litet stycke derifrån på golfmattan, lutade
sitt blonda hufvud öfver djuren från en Noaks ark, ta-
lade till hvar och en särskildt i en hotande kommandoton
och slickade då och då de brokiga djuren för att se, om
färgerna voro äkta.
Den äldsta af flickorna, Josephine, tog en lektion i
franskan för modern, och de andra sutto med sina dockor
på knäet, så sediga och stilla som madonnabilder. Mrs
Glaslier hade gjort en mycket omsorgsfull toilett — hvar
dag sade hon sig sjelf, att Grandcourt helt plötsligt kunde
inträda. Icke som om hon funnit något nöje i sin toilett;
när hon såg sig i spegeln, tänkte hon tvärtom alltid: »så
förändrad jag är!» -— men det, som hon hade qvar, ville
hon dock söka att behålla. Om hennes högsta önskan
uppfyldes, sä komme hon en gång att se ut som en ståt-
sig, förnäm matrona. Dessa små ansigten omkring henne,
som liknade henne så mycket, vittnade ju om, att det en
gång varit friska färger och mjuka linier, der det nu en-
dast fans insjunkna, bleka kinder. Men barnen kysste
de bleka kinderna och funno aldrig något fel på dem.
Denna kärlek var nu mer hennes lifs enda mål.
Plötsligt vände mrs Glasher bort hufvudet från
Josephines bok och lyssnade. »Tyst, barn! Jag tror
någon kommer.»
Henleigli, gossen, hoppade upp och sade: »mamma,
är det mjölnaren med min åsna?»
Han fick intet svar och gick derför fram till modern
och upprepade enträget sin fråga. Men dörren öppnades
och tjenaren anmälde mr Grandcourt. Mrs Glasher reste
sig, något upprörd. Henleigli visade honom en mörk min,
af förargelse öfver att det icke var mjölnaren, och de
tre små flickorna lyfte skygt upp till honom sina mörka
ögon. Ingen af dem var synnerligen intagen i denne de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
