- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
134

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134
skakade pä hufvudet, vinkade ät dem att de skulle af-
lägsna sig, och sjönk derpå, öfverväldigad af don plöts-
liga ansträngningen, ned på närmaste stol.
Grandcourt liade oekså stigit upp. Han var för-
tretad både öfver sjelfva uppträdet och deröfver, att intet
maktspråk af honom kunde befria honom från detta obe-
hag; han måste finna sig i det oundvikliga och blott söka
ställa till det så, att han hade så litet obehag som möj-
ligt att befara för framtiden. Hon såg upp på honom och
sade bittert:
»Allt detta är betydelselöst för dig. Jag och bar-
nen äro dig endast till besvär, och du vill bara komma
härifrån så fort som möjligt och vara tillsammans med
miss Harleth.»
»Gör inte saken mer obehaglig än den behöfver vara,
Lydia. Det tjenar till ingenting att uppehålla sig med
sådant, som inte kan hjelpas. Det är naturligtvis förb—dt
obehagligt för mig, att se, att du känner dig så olycklig.
Jag har gjort denna resa för att meddela dig hvad du
måsto finna dig i; — dig och barnen skall det bli sörjdt
för som vanligt — och dermed är det slut.»
En djup tystnad. Hon vågade icke svara. Denna
qvinna med den stirrande blicken hade-känt sitt lijerta
söndersargas af en moders qval, och detta hade stundom
satt henne i stånd att pålägga sig ett tvång, som var
hårdare än det våldsammaste utbrott af förtviflan. Men
under tystnaden rufvade hat och liämdlystnad; hon ön-
skade, att giftermålet måtte göra två andra personer olyck-
liga förutom henne. Han fortfor:
»Det kommer att bli bättre för dig. Du kan tills
vidare bo qvar här. Men jag ämnar vid tillfälle anslå
en större summa åt dig och barnen och du kan sedan bo,
hvar du behagar. Då kan du ingenting ha att beklaga dig
öfver. Hvad som än må hända, så är ju din framtid be-
tryggad. Jag har inte på förhand kunnat vidtaga några
åtgärder, ty allt har gått så hastigt.»
Grandcourt tystnade åter. Han väntade icke, att
hon skulle tacka honom, men han tyckte, att hon hade
all anledning att vara belåten, i fall det var möjligt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free