Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
lättläst som tryck och påtrugade henne sitt innehåll med
fruktansvärd tydlighet:
»Dessa diamanter, som en gång med brinnande kär-
lek gåfvos åt Lydia Glasher, öfverlemnar hon nu åt er.
Ni har brutit ert ord till henne för att komma i besitt-
ning af hvad som varit hennes. Kanske tror ni, att
ni skall blifva lycklig, såsom hon en gång var, och få
vackra barn såsom hennes, hvilka skola undantränga
hennes. Gud är för rättvis för att tillstädja detta. Den
inan, ni gift er med, har ett förtorkadt hjerta. Hans
bästa, unga kärlek har tillhört mig; den kunde ni icke
fråntaga mig, då ni fråntog mig det öfriga. Den är
död; men jag är den graf, hvari så väl er som min ut-
sigt att blifva lycklig är begrafven. Ni har blifvit var-
nad. Ni har med berådt mod oförrättat mig och mina
barn. Han hade ämnat gifta sig med mig. Han skulle
till slut hafva gjort det, om ni icke brutit ert ord.
Ni kommer att få ert straff. Jag önskar det af allt
mitt hjerta.
»Ämnar ni gifva honom detta bref för att sätta
honom i harnesk mot mig och tillfoga oss — mina barn
och mig — ytterligare skada? Har ni lust att stå inför
er man, smyckad med dessa diamanter och med dessa
ord i hans och era tankar? Skall han kunna tycka, att
ni har någon rätt att beklaga er, då han gjort er olyck-
lig? Ni har tagit honom med öppna ögon. Den orätt,
ni mod full afsigt gjort mig, skall blifva er förbannelse.»
Det såg i början ut, som om Gwendolens ögon varit
fasttrollade vid det förskräckliga brefvet, som hon läste
om och om igen, som om det varit en himmelens straff-
dom; men plötsligt kom henne ett nytt anfall af fasa
att luta sig framåt och sträcka ut papperet mot elden,
Pd det icke anklagelsen och beviset genast skulle möta
allas blickar. Det flög som en fjäder från hennes skäll-
vande finger och rycktes genast af det starka draget in
’ den flammande brasan. Genom hennes rörelse föll
juvelskrinet ned på golfvet och diamanterna rullade ut.
Hon lade ej märke dertill, men sjönk åter hjelplös till-
baka på sin stol. Hon kunde i detta ögonblick icke se
de bilder af henne, som speglarne återgåfvo: de liknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
